På 1960-talet studerade den schweiziska psykiatern Elisabeth Kübler-Ross patienter med obotliga sjukdomar och upptäckte att de gick igenom en sorgeprocess bestående av sex olika stadier. Dessa stadier är också kända som sorgecykeln. Cykeln gäller dock inte enbart dödsfall – den kan även aktiveras av andra livskriser. Människor som förlorat en närstående, inklusive ett husdjur, eller gått igenom en skilsmässa kan också uppleva sorgens sex stadier.
När du först får den förkrossande nyheten om din egen obotliga sjukdom, en närståendes död eller ett livsförändrande evenemang som en skilsmässa eller naturkatastrof är din första reaktion chock. Du vill inte tro att det är sant. Du vet inte hur du ska reagera och blir förvirrad och desorienterad. Chocken fungerar som en slags skyddsmekanism som hjälper psyket att ta emot informationen gradvis.
Det andra stadiet av sorg är förnekelse. Under detta skede försöker du låtsas som att problemet inte existerar. Du säger till dig själv: "Det här händer verkligen inte mig", eller så stänger du ögonen och tänker: "Det här är bara ett misstag. När jag öppnar ögonen är det borta." Förnekelsen ger dig tid att anpassa dig till den nya verkligheten i din egen takt.
Så snart du börjar acceptera sanningen i situationen går du från förnekelse till vrede. Under det här skedet upplever du känslor av fientlighet över den brist på kontroll du har. Känslorna blir ofta starkare hos personer som alltid velat ha kontroll över sitt liv. Det kan hända att du tar ut din vrede på andra, även om de varken har någon kontroll över situationen eller orsakat den. Att känna igen den här reaktionen gör det lättare att hantera den konstruktivt.
Även om du aldrig varit religiös eller trott på Gud kan du få för dig att försöka förhandla med högre makter. Du kanske börjar be och lovar att bli en bättre människa om bara problemet kan ångras eller ogöras. Om situationen rör en skilsmässa kan du hamna i inre förhandlingar med din partner – att tänka "om jag hade gjort annorlunda" eller försöka hitta kompromisser för att rädda relationen.
I det femte stadiet kan du hamna i en djup depression. Du kan uppleva extrema humörsvängningar och perioder av tomhet och meningslöshet. Detta skede kan pågå under lång tid, och dess längd varierar från person till person. Var inte rädd för att söka hjälp hos en professionell samtals terapeut, kurator eller sorgestödjare. Det är också viktigt att komma ihåg att alla sörjer på sitt eget sätt – jämför dig inte med andra som gått igenom liknande situationer.
När du nått detta sista stadium kommer du att kunna göra det som krävs för att leva i nuet och se framåt mot framtiden. Acceptans betyder inte att smärtan försvinner helt, utan att du lärt dig leva med förlusten. För personer som har accepterat sin obotliga sjukdom är detta skedet då de kan reda upp praktiska detaljer, säga farväl och få tiden att räknas innan de går bort.
Kom ihåg att sorgeprocessen sällan är linjär. Många rör sig fram och tillbaka mellan stadierna, hoppar över vissa eller återvänder till tidigare skeden. Det finns inget rätt eller fel sätt att sörja, och tiden det tar är individuell. Tålmodighet med dig själv, samt stöd från familj, vänner eller professionella hjälpare, kan göra stor skillnad på vägen mot acceptans och ett nytt kapitel i livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online