Depression kan vara svår att behandla, och för den som lider av dubbeldepression blir kampen dubbelt så tung. Tillståndet innebär en kombination av egentlig depression (svår depressiv episod) och en kronisk depressiv störning som kallas dystymi. Symtomen vid en svår depressiv episod och vid dystymi liknar varandra, men dubbeldepression har vissa särskiljande drag som gör den till ett tillstånd i sin egen klass. För att lindra dubbeldepression krävs både att den akuta depressiva episoden bryts och att den underliggande dystymin behandlas.
En svår depressiv episod kännetecknas av flera beteendemässiga och fysiska symtom som skiljer sig markant från personens tidigare beteende och upplevelser. En person i en svår depressiv episod känner sig ledsen, värdelös och skyldig, och kan i värsta fall ha suicidtankar. Hen kan ha svårt att koncentrera sig, vara onaturligt irriterad och inte längre känna någon glädje i aktiviteter som tidigare varit roliga.
Även fysiska symtom förekommer, exempelvis sömnstörningar, energibrist samt smärta som huvudvärk eller magont. Symtomen kan komma gradvis eller plötsligt, men om de varar längre än två veckor och påverkar funktionsförmågan i vardagen räknas de formellt som en svår depressiv episod.
Dystymi skiljer sig framför allt från depression genom sin varaktighet. Personer med dystymi har många av samma symtom som personer med traditionell depression – dålig sömn, brist på energi och nedsatt koncentrationsförmåga samt en allmän nedstämdhet. Till skillnad från en depressiv episod är dock dystymi bestående och varar i två år eller längre.
Symtomen kan vara mildare än vid en svår depressiv episod, men de kan också vara allvarliga. Dystymi brukar dessutom utvecklas tidigt i livet, vilket innebär att vissa personer faktiskt tror att sina symtom är normala och inte söker vård förrän de drabbas av en svår depression. Det är inte ovanligt – cirka 10 procent av alla med dystymi utvecklar med tiden egentlig depression.
Dubbeldepression uppstår när en person med dystymi drabbas av en svår depressiv episod. Det kan vara svårt att ställa diagnosen, särskilt om dystymin aldrig har upptäckts tidigare. Har dystymin redan diagnostiserats kan dubbeldepression istället se ut som en förvärring av de dystymiska symtomen – det finns faktiskt de som hävdar att "dubbeldepression" i grunden bara är en exacerbation av dystymin. Kvinnor drabbas oftare av dubbeldepression, liksom de löper större risk att utveckla dystymi över lag.
En mindre studie publicerad i Journal of Affective Disorders fann att det tydligaste särskiljande symtomet vid dubbeldepression, jämfört med enbart en svår depressiv episod eller enbart dystymi, verkar vara hopplöshet. Kanske inte så överraskande har personer med dubbeldepression ofta gett upp hoppet om att någonsin bli friska och ser mörkt på livet.
En annan intressant skillnad gäller upplevelsen av kontroll: personer med dystymi eller dubbeldepression känner att de inte har kontroll över sitt eget liv, medan personer som går igenom en svår depressiv episod utan tidigare dystymi ofta fortfarande känner att de styr över sin egen öde.
Huvudmålet vid behandling av dubbeldepression är att först lösa upp den svåra depressiva episoden. När episoden har klingat av kan patienten börja arbeta med de bakomliggande frågor som orsakar eller förvärrar dystymin. Ofta går dystymin odiagnostiserad, och personen får ingen behandling förrän hen drabbas av svår depression.
Både egentlig depression och dystymi kan behandlas med antidepressiva läkemedel och annan medicinering, med olika former av psykoterapi, och i mycket svåra fall med elektrokonvulsiv terapi (ECT), sjukhusvård eller experimentella behandlingsmetoder. Med rätt kombination av behandling är prognosen god, även om återhämtningen från den kroniska delen av sjukdomen kan ta tid.
Sök hjälp i tid: Om du känner igen dig i beskrivningarna ovan, kontakta din vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning. Upplever du akuta suicidtankar ska du omedelbart kontakta närmaste akutmottagning eller ringa 112.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online