Frågan om depression orsakas av en kemisk obalans i hjärnan – eller om det tvärtom är depressionen som skapar obalansen – är fortfarande föremål för debatt bland forskare. Sjukdomar, gener, hormoner, läkemedel, miljöfaktorer, temperament och livshändelser kan alla förändra hjärnans kemi och bidra till att depression utvecklas.
Tanken på att balansera kroppens "humorer" för att uppnå god hälsa härstammar från antikens Grekland. Idag talar vi i stället om elektrolyter och signalsubstanser, men grundidén är densamma: när kroppens signalsubstanser eller elektrolyter (vätskor med en elektrisk laddning) hamnar i obalans fungerar kroppen inte lika effektivt.
Ett långvarigt depressivt tillstånd kan lämna hjärnan med för mycket av en kemisk substans och/eller för lite av en annan. Depression kan även påverka andra kroppssystem negativt och få dem att hamna ur balans.
Mer än 50 hjärnkemikalier – så kallade signalsubstanser eller neurotransmittorer – styr signalerna genom nervsystemets neuroner (nervceller). Dessa påverkas av olika delar av hjärnan samt av körtlar i kroppen.
Även om mentala eller kemiska obalanser ibland inte ger några tydliga fysiska symtom kan de vara tecken på fysisk sjukdom – eller i sig utgöra en sjukdom. En person kan ha diagnosen lätt till svår depression, eller drabbas av en fysisk sjukdom som hypothyreos (låg sköldkörtelaktivitet), där depression bara är ett av många symtom.
Diagnostiska metoder omfattar psykologi, psykiatri och olika former av terapi, där yrkesverksamma observerar, testar och behandlar individer för att bedöma olika tillstånd av psykiskt välbefinnande eller dysfunktion. Terapi – även kallad samtalsterapi eller rådgivning – använder specifika samtalsmetoder för att diagnostisera och behandla psykiska störningar och problem tillsammans med en terapeut (rådgivare, psykolog eller psykiater).
Nuklearmedicinsk bildtagning (bildgivning som använder radioaktiva atomer), exempelvis positronemissionstomografi (PET) och funktionell 3D-magnetresonanstomografi (fMRI), används för att forska om och diagnostisera hjärndysfunktioner. Elektroencefalografi (EEG) mäter den elektriska aktiviteten i hjärnan med hjälp av elektroder placerade på hårbotten. En kvantitativ EEG tilldelar värden till hjärnans elektriska aktivitet och hjälper yrkesverksamma att diagnostisera hjärndysfunktioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online