Självmord är en tragedi som drabbar tusentals människor varje år. I USA står självmord för mer än 1 procent av alla dödsfall och rankades 2006 som den elfte vanligaste dödsorsaken. En stor majoritet av samtliga självmord kan kopplas direkt till depressiva sjukdomar som klinisk depression (major depression) eller kronisk depression (dystymi). Personer som lider av dessa tillstånd har en betydligt förhöjd suicidrisk, särskilt om de inte får behandling i tid.
Klinisk depression är den vanligaste och svåraste formen av depression och kan allvarligt begränsa en persons förmåga att fungera i vardagen. Symtomen är så invaliderande att vissa patienter kvalificerar för sjukpenning eller invaliditet. Kronisk depression är ett lindrigare men långdraget tillstånd som oftast debuterar under tonåren eller i unga vuxenåren. Den som lider av kronisk depression har en ihållande nedstämdhet som kan pågå i mer än två år – i vissa fall i 20 till 30 år.
Bland symtom som förekommer vid båda tillstånden finns låg självkänsla, tappat intresse för vardagliga aktiviteter, energibrist och ökad risk för suicidtankar. Klinisk depression och kronisk depression kan dessutom förekomma samtidigt, vilket kallas ”dubbeldepression”. Detta är särskilt farligt eftersom suicidrisken ökar genom kombinationen av båda tillståndens symtom. Ungefär 40 procent av alla med kronisk depression uppfyller även kriterierna för diagnosen klinisk depression.
En diagnos av klinisk eller kronisk depression gör personen sårbar för flera riskfaktorer, framför allt självmord. Enligt Surgeon Generals rapport från 1999 står klinisk depression för cirka 20 till 30 procent av alla självmordsrelaterade dödsfall. Forskning tyder dock på att siffran i realiteten kan vara ännu högre. Även personer med kronisk depression, som också räknas som en sinnesstämningssjukdom, verkar ta sina liv i större utsträckning än normalbefolkningen.
Patienter med affektiva sjukdomar som klinisk och kronisk depression har ofta även en familjär historik av självmord. De grupper som löper högst risk är personer mellan 15 och 40 år samt personer från 65 års ålder. Bland dem som försöker eller fullbordar självmord är dubbeldepression också överrepresenterad.
Självmord går att förebygga om anhöriga och vänner känner till riskfaktorerna. Exempel på sådana är självmord eller psykisk ohälsa i familjen, tidigare sexuella övergrepp, substansmissbruk samt tidigare suicidförsök. Patienter med sinnesstämningssjukdomar och obehandlad, odiagnostiserad psykisk sjukdom löper också ökad risk.
Några varningstecken att hålla utkik efter:
”Lugnet före stormen” är det mest luriga tecknet. Det signalerar att personen redan har fattat beslutet att dö och känner lättnad över att smärtan snart ska få ett slut.
Behandlingen av klinisk och kronisk depression består vanligtvis av en kombination av psykoterapi hos terapeut eller psykiater samt medicinering med antidepressiva läkemedel. Vanliga preparat vid båda tillstånden är SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare), exempelvis sertralin (Zoloft), paroxetin (Paxil) och citalopram (Celexa). Dessa påverkar signalsubstansen serotonin genom att blockera dess återupptag i hjärnan, vilket i sin tur påverkar humöret positivt.
Andra vanliga antidepressiva är SNRI (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare), som venlafaxin (Effexor och Effexor XR) samt duloxetin (Cymbalta). Dessa minskar depressionssymtomen genom att öka nivåerna av både serotonin och noradrenalin i hjärnan.
Klinisk och kronisk depression kräver långsiktig behandling och kontinuerlig symptomhantering. Eftersom självmord är en reell risk vid dessa tillstånd är det viktigt att känna till att vissa antidepressiva läkemedel – särskilt hos barn och ungdomar – kan öka risken för suicidtankar på grund av oväntade biverkningar. I en artikel från MSNBC med rubriken ”Suicide Risk with Anti-depressants Linked to Age” rapporterade den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA att personer under 25 år hade en ökad suicidrisk vid användning av antidepressiva. År 2005 krävde därför FDA att tillverkarna skulle försåg sina preparat med varningsmärkning om denna fara. För personer över 25 år visade studierna dock att suicidrisken minskade markant vid behandling med antidepressiva läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online