För de flesta människor innebär en god natts sömn att man vaknar utvilad och i ganska gott humör. För personer med unipolär depression kan dock sömnrestriktionsterapi – det vill säga att man medvetet hålls vaken – vara mer effektivt för att hålla depressiva symtom stången än att få gott om sömn.
Sömnrestriktionsterapi kan enkelt genomföras på en sömnklinik eller hemma. Den består i princip av att hålla sig vaken en halv natt till en hel natt, alltså ungefär 4 till 8 extra vakna timmar.
Hjärnan är i första hand beroende av glukos för att fungera korrekt. Glukosnivån måste ligga på rätt nivå, annars försämras både fysisk och kognitiv funktion. Under sömnen har vissa personer med unipolär depression förhöjda glukosnivåer. Efter ett tillfälle av sömnrestriktionsterapi sjunker glukosnivåerna tillbaka till normala värden, vilket teoretiskt sett lindrar depressionsymtomen.
Dessutom uppvisar personer med depression ibland längre perioder av snabba ögonrörelser (REM-sömn) med störningar i de efterföljande djupare sömnfaserna. Detta kan bidra till depressionen, eftersom djupsömnen anses vara den del av sömnen som är återhämtande för hjärnan. Om hjärnan inte hinner återhämta sig kan hormonbalansen och andra kemiska balanser hamna i olag, i den mån att humöret påverkas negativt. Sömnbrist tenderar att leda till mer återhämtande sömn och kan därför förebygga detta problem.
Upp till hälften av alla personer med unipolär depression kan möjligen hjälpas av sömnrestriktionsterapi. Metodens effektivitet varierar dock beroende på vilken studie som åberopas, så effekten kan ligga så lågt som 40 procent i stället för 50 procent.
Sömnrestriktionsterapi verkar genom att tvinga fram förändringar i hjärnans ämnesomsättning. När sömnen sedan kommer finns det dock inget verkligt sätt att upprätthålla dessa metabola förändringar. Depressionen kan därför återkomma så snart patienten får tillräckligt med vila.
De som kan ha nytta av sömnrestriktionsterapi har sannolikt ett biologiskt problem som ligger bakom sina depressiva symtom. Terapin är troligen inte en effektiv behandling vid depression som beror på trauma eller situationella och miljömässiga faktorer. Mer forskning behövs dock inom detta område, eftersom depressionen i sig kan förändra hjärnans kemi – om en person är deprimerad över sin livssituation under tillräckligt lång tid kan detta mycket väl påverka hur hjärnan omsätter glukos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online