Egentlig depression (svår depression) är en allvarlig psykisk sjukdom som enligt National Alliance on Mental Illness drabbar cirka 15 miljoner vuxna amerikaner. Symtomen är kraftigare än vid lindrigare former av depression och påverkar hjärnans kemi på ett djupgående sätt, vilket gör att personen inte längre klarar av att fungera på normal nivå. Detta kan innebära förändringar i tankar, känslor, beteende, humör och allmän hälsa.
Depressionen utlöses ofta av en traumatisk händelse. Om den lämnas obehandlad kan symtomen förvärras och i värsta fall leda till suicid. Idag finns dock flera behandlingsalternativ – bland annat läkemedel, kognitiv beteendeterapi och elektrokonvulsiv terapi – som ger drabbade hopp och lindring. Beroende på sjukdomens svårighetsgrad kan en kombination av behandlingar användas, anpassad efter patientens specifika profil och behov.
Antidepressiva läkemedel, som förskrivs på recept, är en av de vanligaste behandlingsformerna vid egentlig depression. Vanliga typer är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), atypiska antidepressiva, tricykliska antidepressiva (TCA) samt monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Läkemedlen verkar genom att höja nivåerna av signalsubstanser i hjärnan, exempelvis serotonin, dopamin och noradrenalin, vilket förbättrar och stärker humöret. Behandlingen kan även ge bättre sömn, förbättrad aptit och högre energinivåer.
Vanligtvis inleds behandlingen med en låg dos som kan ökas eller bytas ut beroende på patientens tolerans och respons. Personer som tidigare svarat väl på medicinering brukar uppnå de bästa resultaten med antidepressiva.
Psykoterapi är effektiv vid egentlig depression och används ofta i kombination med antidepressiva läkemedel. En vanlig metod är kognitiv beteendeterapi (KBT), som hjälper patienten att förändra sitt tankesätt, sina negativa tankar och sin låga självkänsla – ofta grundorsakerna till depressionen. Genom att identifiera orsakerna kan patienten bättre förstå och hantera sin sjukdom.
Tillsammans med en KBT-terapeut lär sig patienten strategier för att hantera stress, ångest och negativa situationer, och kan må bättre genom ett mer positivt perspektiv. Terapin uppmuntrar dessutom patienten att prova nya och stimulerande upplevelser som ger en känsla av prestation och mening.
En annan form av psykoterapi är interpersonell terapi (IPT). Denna metod fokuserar på att förbättra svåra relationer i patientens privata liv, vilka ofta ligger bakom depressionen. Tillsammans med en terapeut lär sig patienten att förlåta andra och gå vidare utan att bära på skuldkänslor eller agg. Behandlingen stärker också patientens förmåga att ta ansvar för sitt liv och hjälper till att bygga grunden för ett nytt liv präglat av framgång, glädje och personlig utveckling.
Elektrokonvulsiv terapi (ECT) används vid egentlig depression men är omgiven av kontroverser, främst eftersom vissa patienter drabbas av minnesförlust som i vissa fall kan bli permanent.
ECT, ofta kallad "chockbehandling", fungerar genom att elektriska strömmar leds genom skallen till hjärnan för att medvetet utlösa ett kort anfall. Vid bilateral ECT appliceras strömmen på båda hjärnhalvorna, medan unilateral ECT endast stimulerar ena halvan – oftast den icke-dominanta, vilket vanligen gäller högerhänta personer. Båda metoderna ökar nivåerna av signalsubstanser i hjärnan som serotonin, dopamin och noradrenalin, vilket verkar nästan omedelbart genom att förbättra signalöverföringen och lyfta humöret för varje behandling. Ingen av metoderna är mer effektiv än den andra, men biverkningar som minnesförlust kopplas oftare till den bilaterala metoden.
Egentlig depression kan också behandlas med vård på sjukhus, där patienten vistas under en tidsperiod som bestäms av läkaren. Sjukhusvård blir aktuell när patienten inte klarar av att ta hand om sig själv, har suicidtankar eller inte svarar på läkemedel, psykoterapi eller en kombination av dessa behandlingsformer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online