När ett barn har fått en depressionsdiagnos kan det kännas svårt att veta hur man ska prata om dess känslor. Ska du ta upp ämnet, eller låtsas som att allt är som vanligt? Genom att förstå symptomen på depression och vilka behandlingsalternativ som finns kan du bemöta ditt barn på ett bättre sätt – och samtidigt lindra ditt eget obehag inför samtalet.
Om ditt barn har fått diagnosen depression har sannolikt en kombination av symptom uppkommit som visat på behov av behandling. Depression yttrar sig ofta annorlunda hos barn än hos vuxna. Ett barn kan framstå som ledsaget, men kan lika gärna visa tecken på irritabilitet. En nedstämd eller irriterad sinnesstämning som varar i mer än två veckor är en signal som bör tas på allvar.
Depression åtföljs ofta också av fysiska besvär som huvudvärk och magont, samt viktförändringar och störningar i sömnmönstret. Att känna till dessa symptom gör det lättare att förstå varför ditt barn mår som det gör och hur besvären påverkar vardagen.
Om ditt barn får behandling för depression är det troligen i samtalsbehandling, och det kan även ha blivit ordinerat antidepressiv medicin. Bekanta dig gärna med vilka läkemedel barnet använder, så att du kan hålla utkik efter eventuella biverkningar och upptäcka förändringar i humör eller beteende. Vissa barn känner obehag åt att berätta om sin behandling – då kan det vara bra att ta reda på informationen på egen hand, exempelvis via vården eller apoteket.
Ett barn som mår dåligt vill ofta dra sig undan och isolera sig. Uppmuntra varsamt barnet att delta i aktiviteter, eller erbjud ett lyssnande öra för det som händer i dess liv. Det kan hjälpa barnet att slippa känna press att låtsas vara "normal". Individuell uppmärksamhet när barnet drar sig undan kan göra stor skillnad – men undvik att peka ut barnet. Säg hellre "Vill du hjälpa mig här inne?" än "Stå inte där ensam". Allt som gör att barnet känns delaktigt och skyddas från att bli utpekat av andra barn är positivt.
Att bekräfta och normalisera det barnet känner underlättar samtalet. Om barnet berättar att det känner sig värdelöst eller inte duger i något, dela gärna en liknande erfarenhet – till exempel när du själv misslyckades med något eller kände dig otillräcklig. När barnet känner att du förstår blir det tryggare att prata med dig, och risken minskar att det känner sig dömt eller missförstått.
Om du är orolig för att ditt barn skulle kunna skada sig själv, eller känner oro för dess säkerhet, våga säga till att du är orolig. Ställ frågan rakt ut om barnet har tankar på att skada sig. Om barnet antyder att det kan vara i fara, sök professionell hjälp omedelbart – kontakta barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), ring 112 vid akut fara, eller vänd dig till Självmordslinjen 90101 som är öppen dygnet runt. Att agera snabbt kan vara avgörande, och att söka hjälp är alltid rätt beslut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online