Begreppet psykisk ohälsa har utvecklats genom århundradena, med bidrag och klassificeringar från många olika kunskapsområden. Eftersom depression och liknande tillstånd var svåra att definiera placerades de ofta i en gemensam kategori. Under denna långa utvecklingsprocess har religion, kultur, politik och vetenskap alla spelat avgörande roller för hur vi idag förstår och bemöter depression.
I antika civilisationer ansågs fenomen som inte kunde förklaras med sinnena bero på övernaturliga krafter. Människor som uppvisade ovanligt beteende eller extrema humörsvängningar troddes vara besatta av demoner. Denna religiösa världsbild levde kvar under hela perioden före Kristus samt flera århundraden därefter.
Från cirka 460 f.Kr. till 43 f.Kr. hävdade dock filosofer som Hippokrates, Platon, Aristoteles och Cicero att kroppsliga åkommor låg bakom depression. Trots detta fortsatte många människor att tro på den mystiska sfärens inflytande över sinnet.
Mellan år 30 och 90 e.Kr. var filosofen Aretaios den första att förklara psykiska störningar som resultatet av en holistisk obalans mellan kropp och själ. Han var också den första som antydde existensen av olika personlighetstyper och humörtillstånd.
På 300-talet e.Kr. hade kristendomen etablerat sig som en dominerande kraft inom Romarriket. Med den kom tron på det övernaturliga tillbaka som förklaring till psykisk ohälsa i samhället. Detta sätt att tänka kom att prägla synen på mentala sjukdomar långt in i medeltiden.
På 1600-talet blev samhällets attityder mer nyanserade och öppna. Under denna epok, som kallas förnuftets och observationens tidevarv, skrev filosofen Robert Burton verket Anatomy of Melancholy (Melankolins anatomi). Melankoli var den tidens benämning på depression.
Burton undersökte psykiska störningar ingående och kopplade faktorer som fattigdom, isolering och rädsla till uppkomsten av depression – ett tidigt exempel på ett socialt och psykologiskt perspektiv på ohälsa.
I takt med att upptäckterna inom naturvetenskap och medicin ökade började forskarna undersöka vilken roll kroppen spelar vid psykisk ohälsa. På 1800-talet var Wilhelm Griesinger en av de första som betraktade depression som en sjukdom i hjärnan.
Griesinger såg neuropatologi och psykiatri som en och samma disciplin, och lade därmed grunden för Sigmund Freuds psykoanalytiska ansats som skulle följa.
Framväxten av psykoanalys markerade början på hur depression idag både betraktas och behandlas. Freuds teori, byggd på principer från neurofysiologi och psykologi, uppstod i början av 1900-talet och kom att dominera fältet långt in på 1970-talet.
Freud var den första som behandlade patienten som en unik individ och använde en motiverande metod – psykoterapin – i sitt kliniska arbete. Idag studeras biokemiska och genetiska faktorer allt noggrannare, och kombinationen av psykoterapi och läkemedel är de mest använda behandlingsformerna vid depression.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online