Klinisk depression är ett funktionshinder som negativt påverkar alla delar av en persons liv: arbete eller studier, fritidsintressen, familje- och andra relationer samt den allmänna hälsan. Till skillnad från tillfällig sorg kan man inte bara ”rycka upp” sig; professionell behandling krävs för att återfå ett normalt liv.
För att få behandling måste en person få diagnos av en legitimerad vårdgivare som kan genomföra ett mentalt tillståndstest. Allmänläkare, kliniska socialarbetare, psykologer och psykiatriker är behöriga. Under undersökningen intervjuas patienten samt eventuella närstående. Läkaren fastställer om patienten har haft ett ovanligt lågt humör nästan varje dag i minst två veckor och om intresset för tidigare njutbara aktiviteter har försvunnit. Vid behov tas ytterligare information och en fysisk undersökning för att utesluta andra medicinska orsaker.
Förutom ett förlamande lågt humör och förlorat intresse för vanliga aktiviteter visar personer med klinisk depression tre eller fler av följande symptom:
Dessa symptom påverkar alla livsområden negativt. Förmågan att fungera i arbete eller skola försämras på grund av självanklagelser, trötthet, koncentrationssvårigheter och sömnproblem. Resultatet kan variera från irritation bland kollegor till att personen förlorar jobbet eller misslyckas med studierna, vilket i sin tur ökar känslor av otillräcklighet och skuld.
Personliga relationer drabbas också kraftigt. Känslor av värdelöshet och hopplöshet förstärker den sociala tillbakadragandet, vilket kan vara svårt för familj och vänner att förstå. Detta kan leda till att även närstående drar sig tillbaka.
Den fysiska hälsan kan försämras genom sömnbrist, över- eller underätning och minskad fysisk aktivitet, vilket exempelvis kan leda till betydande viktökning och kardiovaskulära problem.
Slutligen är det inte ovanligt att personer med klinisk depression blir besatta av döden, vilket kan resultera i självmordsförsök eller -handling.
Efter en korrekt diagnos kan vuxna med klinisk depression framgångsrikt behandlas med samtalsterapi och antidepressiva läkemedel. Vid svåra fall kan elektrokonvulsiv terapi (ECT) övervägas. För personer under 24 år är antidepressiva ibland mindre effektiva, så samtalsterapi rekommenderas oftare tillsammans med regelbunden motion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online