Möss förökar sig i hög takt, och det är just detta som gör det så svårt att kontrollera deras genetiska sjukdomar. Sjukdomarna hos möss uppvisar ofta gemensamma symtom, kan vara dödliga och medför ibland missbildningar. Eftersom dessa sjukdomar sitter så djupt rotade i arvsmassan har forskare vid välrenommerade laboratorier, som Jackson Laboratory i Bar Harbor, Maine, utvecklat metoder för att helt enkelt ta bort det skadliga genet ur DNA-systemet.
Tekniken är högt utvecklad och har gett forskningen ett helt nytt verktyg för att studera och bekämpa sjukdomar. Möss där en specifik gen har "slagits ut" – så kallade knockout-möss – är idag ovärderliga djurmodeller inom medicinsk forskning. Metoden belönades faktiskt med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2007.
Börja med att föra in DNA som bär på den muterade genen från den svarta musen. De embryonala stamcellerna från den svarta musen innehåller då DNA med en normal kromosom samt en nyligen introducerad mutation.
De förändrade stamcellerna injiceras därefter i ett aktivt embryo från den bruna musen. Surrogatmodern måste vara en genetiskt frisk mus för att undvika komplikationer och eventuella missfall.
Embryot från den bruna musen, som nu innehåller de embryonala stamcellerna från den svarta musen, implanteras i surrogatmodern. Denna implantering är förutsägbart effektiv, främst tack vare den introducerade mutationen som gör cellerna lätta att spåra.
Tydliga yttre drag hos den nya avkomman avslöjar att celler från både den svarta och den bruna stammen har bidragit till individerna – dessa kallas kimärer. När han- och honkimärer paras är sannolikheten stor att deras avkomma bär på den önskade genetiska egenskapen.
Eftersom båda föräldrarna bär på den introducerade mutationen ser sannolikheterna ut så här: en av fyra ungar visar inga tecken på mutationen alls, två av fyra har en kromosom som bär mutationen, och en av fyra blir själva knockout-musen – med mutationen på båda kromosomerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online