Deletionssyndrom (även kallat mikrodeletionssyndrom eller contiguös gen-deletionssyndrom) uppstår vid förlust av ett specifikt kromosomsegment, vilket leder till haploinsufficiens av flera gener inom den regionen. Den resulterande fenotypen speglar den kombinerade effekten av saknade gener – vilket orsakar varierande fysiska, utvecklingsmässiga, intellektuella och medicinska drag. Deletioner kan vara mikroskopiska (synliga på karyotyp) eller submikroskopiska (kräver kromosomalt microarray eller NGS).
Gemensamma drag
Medan varje syndrom är distinkt, finns delade teman:
- Utvecklingsfördröjning (motorik, tal, kognition)
- Intellektuell funktionsnedsättning (mild till djup)
- Dysmorfa ansiktsdrag (syndromspecifikt gestalt)
- Tillväxtavvikelser (prenatal/postnatal tillväxthämning, kortväxthet, eller överväxt)
- Strukturella anomalier (hjärtfel, njur, skelett, CNS)
- Medicinska komorbiditeter (epilepsi, immunbrist, endokrin, matningssvårigheter)
- Beteendemässiga/psykiatriska drag (autism, ADHD, ångest, sömnstörningar)
Anmärkningsvärda exempel
- 22q11.2 Deletionssyndrom (DiGeorge/Velokardiofacialt): ~1:4 000. Hjärtfel (konotrunkala), gomavvikelser, hypokalcemi (parathyroideahypoplasi), thymushypoplasi/T-cellbrist, karakteristiska ansiktsdrag, inlärningssvårigheter, psykiatrisk risk (schizofreni ~25%).
- 1p36 Deletionssyndrom: ~1:5 000–10 000. Svår IF, mikrocefali, epilepsi, kardiomyopati, hörselnedsättning, karakteristiskt ansikte (raka ögonbryn, djupsatta ögon).
- Williams syndrom (7q11.23): ~1:7 500–10 000. "Älvgudomligt" ansikte, supravalvulär aortastenosis, hyperkalcemi, hypersocialitet, ångest, visuospatiala defekter, relativt språkbevarat.
- Prader-Willi syndrom (15q11-q13 paternalt): ~1:15 000. Nyfödd hypotoni, matningssvårigheter → hyperfagi/fetma, hypogonadism, kortväxthet, mild-moderat IF, beteendeutmaningar (hudplockning, rigiditet).
- Angelman syndrom (15q11-q13 maternt): ~1:12 000–20 000. Svår IF, frånvarande tal, ataxi, epilepsi, glatt läge med frekvent skratt, mikrocefali, "marionettlik" gang. Imprinting-syndrom.
- Smith-Magenis syndrom (17p11.2): ~1:25 000. IF, självkramande, sömninversion, beteendeutbrott, karakteristiskt ansikte, brakdaktyli.
- Cri du Chat syndrom (5p-): ~1:20 000–50 000. Högpitchad kattliknande skrik (larynxanomali), mikrocefali, svår IF, tillväxthämning, karakteristiska ansiktsdrag.
- Wolf-Hirschhorn syndrom (4p-): ~1:50 000. "Grekisk hjälm" ansikte, svår tillväxthämning, IF, epilepsi, hjärt/njuranomali.
Diagnostik och hantering
- Diagnostiseras via kromosomalt microarray (CMA) – förstahandstest för DD/IF/medfödda anomalier. FISH för kända syndrom. NGS-paneler för riktad analys.
- Genetisk rådgivning avgörande för återkomstrisk (vanligtvis de novo; föräldra balanserade translocationer möjliga).
- Multidisciplinär vård: genetik, neurologi, kardiologi, endokrinologi, utvecklingspediatrik, terapier (PT/OT/ST), beteendehälsa, utbildningsplanering.
- Tidig intervention maximerar utvecklingspotential.
Varje deletionssyndrom är sällsynt, men sammantaget utgör de en betydande andel genetiska diagnoser. Medvetenhet möjliggör tidig diagnostik, anticipatorisk vägledning och familjecentrerad vård.
