Även om vissa antisociala eller sociopatiska beteendemönster ibland kan skymta redan under den tidiga barndomen, anses det i allmänhet inte lämpligt att kalla ett sjuårigt barn för sociopat. Barn i den åldern har fortfarande emotionella processer som inte hunnit mogna, och deras utmanande beteenden behöver därför inte tyda på det komplexa mönster av drag som kännetecknar sociopati hos vuxna.
Sociopati handlar om djupt rotade psykologiska tendenser – bland annat bristande empati, manipulativt beteende och avsaknad av ånger – som vanligtvis blir tydligare först under senare delen av tonåren eller i unga vuxna åldern. Hos ett litet barn är personligheten, impulskontrollen och förmågan att reglera känslor fortfarande under utveckling.
Beteenden som aggressivitet, lögner eller svårigheter att följa regler ingår därför ofta i en normal utvecklingsfas och ska inte automatiskt tolkas som tecken på en personlighetssyndrom.
Om ett barn visar långvariga och genomgripande problem – exempelvis konsekvent grymhet mot andra människor eller djur, en mycket uttalad avsaknad av empati eller allvarliga beteendeproblem både hemma och i skolan – kan det vara klokt att kontakta en barnpsykolog eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). En professionell bedömning kan avgöra om det rör sig om en övergående fas eller ett behov av stöd och insatser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online