Varje organism bär på både ärftliga drag och egenskaper som formas av miljön, enligt Yale-New Haven Teachers Institute. Föräldrar överför genetiska anlag till sina barn via DNA, men det är miljöfaktorerna som i hög grad avgör hur DNA:t faktiskt kommer till uttryck.
DNA-molekyler bildar gener. Generna grupperas i långa trådar som tillsammans utgör kromosomer, vilka föräldracellerna vidareför till nästa generation. Normalt sett är det kromosommaterial som varje ny cell erhåller från en förälder identiskt med förälderns eget, enligt Yale-New Haven Teachers Institute.
Teoretiskt sett skulle avkomma med identiskt DNA bli identisk under exakt lika förhållanden. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Studier av enäggstvillingar har visat att de aldrig förblir helt identiska under uppväxten. Orsaken är att den ena tvillingens miljö aldrig blir en exakt kopia av den andras – små skillnader i näring, upplevelser och omgivning påverkar utvecklingen.
Ett barn kan bära på ett ärftligt anlag, exempelvis känslighet för tuberkulos, men utan att komma i kontakt med tuberkelbakterien i sin miljö utvecklas aldrig sjukdomen. Graden till vilken DNA uttrycks – eller inte uttrycks – beror alltså på miljön. Det fulla uttrycket av ett anlag kräver både arv och miljö.
Kort sagt kan man säga att arvet utgör ritningen medan miljön avgör hur ritningen förverkligas. Gener och miljö samspelar ständigt och formar tillsammans en individs fysiska och psykiska egenskaper. Att förstå detta samband är grundläggande inom både biologi och medicin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online