Blodgrupp ensam räcker inte för att definitivt fastställa faderskap. Blodgruppen kan däremot användas för att utesluta potentiella fäder – men den kan aldrig bekräfta vem som är den biologiska fadern.
Det finns flera olika blodgrupper, exempelvis ABO-systemet (A, B, AB och 0) samt Rh-faktorn (positiv eller negativ). Varje blodgrupp kännetecknas av specifika antigener på ytan av de röda blodkropparna. Ett barn ärver sin blodgrupp från båda föräldrarna – en anlag från mamman och ett från pappan.
Om en potentiell fars blodgrupp inte är förenlig med barnets blodgrupp kan han uteslutas som biologisk far. Exempel: Om både mamman och barnet har blodgrupp 0 kan en man med blodgrupp AB inte vara barnets biologiska far, eftersom kombinationen inte är ärftligt möjlig.
Om en mans blodgrupp däremot är kompatibel med barnets betyder det inte att han är fadern. Många män delar samma blodgrupp, vilket gör att ett blodgrupptest inte kan skilja dem åt. Blodgrupp ger alltså endast ett begränsat underlag och kan aldrig ge ett entydigt svar.
Ett modernt faderskapstest bygger på analys av DNA, vanligtvis genom genetisk testning. Testet jämför barnets DNA med moderns och den utpekade faderns DNA för att avgöra om mannen är barnets biologiska far.
DNA-testning är extremt träffsäker och ger i de flesta fall helt entydiga resultat. När faderskapet bekräftas ligger sannolikheten normalt över 99,9 procent, och ett uteslutande av faderskap är i princip hundraprocentigt säkert.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online