Gikt är en form av artrit som kännetecknas av plötsliga och intensiva smärtattacker i lederna. Smärtan orsakas av ansamlingar av uratkristaller – nålformade kristaller som bildas när halten av urinsyra i kroppen blir för hög. Kristallerna kan utlösa kraftig inflammation, oftast i stortån, men även i fotleder, knän, händer och handleder.
Vanliga orsaker till gikt
Ansamlingen av uratkristaller kan bero på flera olika faktorer:
- Kost: Livsmedel med högt purinnehåll, exempelvis organkött (som lever eller svartmaga), svamp, sparris och sill, kan höja urinsyranivåerna i blodet.
- Nedsatt njurfunktion: Om njurarna inte hinner utsöndra urinsyra tillräckligt snabbt kan den ackumuleras i kroppen.
- Alkoholkonsumption: Större mängder alkohol, särskilt öl, ökar risken för giktattacker.
Så ställs diagnosen gikt
Gikt går bra att behandla, men först behöver diagnosen bekräftas. Här är de vanligaste metoderna som läkare använder för att identifiera sjukdomen:
- Ledvätsketest: Läkaren tar ett prov av vätskan från den drabbade leden. Under mikroskopet kan uratkristallerna synas, vilket är det mest tillförlitliga tecknet på gikt.
- Kontroll av bakterier: Läkaren kan även undersöka ledvätskan efter bakterier. Hittas en infektion kan detta skilja problemet från gikt, eftersom symtomen ofta liknar varandra.
- Blodprov: Ett blodprov visar nivån av urinsyra i blodet. Resultatet är dock inte helt entydigt – vissa personer med gikt har normala blodvärden, medan andra med förhöjd urinsyra aldrig drabbas av sjukdomen.
- Blyvärden: Läkaren kan kontrollera blyhalten i blodet. Blyförgiftning är en underdiagnostiserad orsak till gikt, liksom alkoholism.
- Alternativa diagnoser: Om testerna inte visar på gikt bör läkaren undersöka andra möjliga orsaker, exempelvis olika former av artrit, pseudogikt (en annan typ av kristallansamling), trauma eller bursit (ledsäcksinflammation).
När ska du söka vård?
Kontakta vården om du får plötsliga, kraftiga smärtor i en led, särskilt om huden runt leden samtidigt blir röd, varm och svullen. En tidig diagnos och behandling minskar risken för återkommande attacker och bestående ledskador över tid.
