Klarcellscancer, även kallad klarcellsadenokarcinom, har fått sitt namn efter hur tumörcellerna ser ut under mikroskopet. Det är en ovanlig form av cancer som drabbar vagina och/eller livmoderhalsen, och som historiskt sett främst diagnostiserats hos kvinnor efter menopaus. I början av 1970-talet upptäcktes dock sjukdomen hos grupper av unga kvinnor som hade exponerats för läkemedlet dietylstilbestrol (DES) innan födseln. Vilka behandlingsalternativ som finns beror på cancerens stadium och var i kroppen den sitter.
DES är en syntetisk form av det kvinnliga hormonet östrogen. Läkemedlet förskrevs till gravida kvinnor mellan 1938 och 1971 för att förebygga komplikationer under graviditeten, exempelvis missfall. Redan på 1950-talet visade det sig att DES inte hade någon effekt för sitt avsedda syfte, och användningen minskade därefter successivt. Enligt National Cancer Institute rapporterades 1971 fall av klarcellscancer hos döttrar till mödrar som hade tagit DES under graviditeten, vilket ledde till att ett samband kunde fastställas.
Möjliga symtom på klarcellscancer inkluderar onormal vaginal blödning, ihållande flytningar och smärta i vagina. Det är viktigt att komma ihåg att inte alla kvinnor får symtom – många ställs istället diagnosen i samband med en rutinundersökning, där läkaren känner en förändring, eller när ett onormalt cellprov (Pap-test) motiverar ytterligare utredning. Hos kvinnor som exponerats för DES ställs diagnosen oftast mellan 15 och 25 års ålder, även fall där diagnosen sätts i 30- eller 40-årsåldern förekommer.
Den vanligaste behandlingen vid tidigt upptäckt klarcellscancer är kirurgisk borttagning av livmodern, delar av eller hela vagina samt lymfkörtlar i bäckenet. Äggstockarna brukar normalt lämnas orörda, enligt National Cancer Institute. Strålbehandling kan rekommenderas, antingen som ensam behandling eller i kombination med kirurgi. Det finns olika protokoll för strålterapi, bland annat extern strålning samt intern behandling där radioaktiva kapslar kirurgiskt placeras in i kroppen. I mer sällsynta fall kan kemoterapi användas som komplement till operation och/eller strålbehandling.
Biverkningarna efter kirurgi beror på hur omfattande ingreppet varit. Om livmodern tas bort blir kvinnan inte längre gravid; borttagning av lymfkörtlar kan orsaka kronisk svullnad i benet. Beroende på hur stor del av vaginan som tagits bort kan rekonstruktiv kirurgi behövas. Andra rapporterade komplikationer är nedsatt känsel i vagina, urininkontinens och vaginal smärta. Strålbehandling kan ge långvariga tarmbesvär samt nedsatt vaginal funktion.
Prognosen vid klarcellscancer är god. National Cancer Institute anger en överlevnadsgrad på 87 procent tio år efter diagnos. Återfall är ovanligt men har rapporterats, vilket gör regelbunden uppföljning extra viktig efter avslutad behandling. Kontroller bör ske var tredje till sjätte månad under de första fem åren efter operation och/eller strålbehandling, därefter årligen. De flesta återfall sker inom de första tre åren, men fall har dokumenterats ända upp till flera decennier efter den första diagnosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online