Menstruationen har länge omgetts av mystik och tystnad. Den kallas ibland skämtsamt för "förbannelsen", och för många kvinnor som upplever fysiska och känslomässiga besvär före och under mensen känns namnet alltför passande. För vissa kvinnor, som har få symtom och regelbundna cykler, är mensen endast ett mindre besvär som de hanterar tre till sju dagar i månaden. Andra kvinnor upplever däremot symtom som är så överväldigande att deras vardagsliv allvarligt störs under menstruationen.
Menstruationscykeln börjar den första blödningsdagen och avslutas precis innan nästa menstruation inleds. Menstruationen är det cykliska avstötandet av livmoderslemhinnan – alltså den blödning som en kvinna upplever varje månad under hela sin reproduktiva tid.
Menstruationen brukar starta någon gång mellan 11- och 14-årsåldern och upphör vid menopausen, som i genomsnitt inträffar vid 50 års ålder. Cyklerna varar vanligtvis mellan 25 och 36 dagar, men för tonåringar kan en normal cykel vara upp till 45 dagar. Med stigande ålder tenderar cyklerna dessutom att bli längre.
Störningar i menstruationscykeln kan bero på tillstånd som påverkar hypotalamus, hypofysen, äggstockarna, livmodern, livmoderhalsen eller slidan. Problemen kan variera från smärtsamma menstruationer till kraftiga blödningar eller utebliven mens. Om du upplever besvärande symtom under din cykel kan du ha en menstruationsstörning. De vanligaste är:
Amenorré innebär avsaknad av menstruation och delas in i primär och sekundär. Primär amenorré avser att mensen inte har inletts vid 16 års ålder. Den definieras också som avsaknad av menstruation, normal tillväxt och tecken på sekundära könskaraktärer (som bröstutveckling) vid 14 års ålder. Primär amenorré beror oftast på ett problem i det endokrina systemet, det vill säga det hormonreglerande systemet. Försenad mognad av hypofysen är en av de vanligaste orsakerna. Andra orsaker inkluderar problem med hypotalamus, äggstockar eller genetiska avvikelser, låg kroppsvikt – som vid ätstörningar och överdriven träning – samt vissa läkemedel. Alla möjliga orsaker bör undersökas.
Sekundär amenorré uppstår när en kvinna som haft regelbundna menstruationer plötsligt får utebliven mens i minst tre månader eller längre. Den är kopplad till låg kroppsvikt, låg kroppsfettprocent, mycket lågt kalori- eller fettintag, känslomässig stress, ansträngande träning samt vissa sjukdomstillstånd. Andra vanliga orsaker är äggstockstillstånd, hypotalamisk amenorré eller prolaktinproducerande hypofystumörer. Hypotalamisk amenorré uppstår när hypotalamus saktar ner eller stoppar produktionen av gonadotropinfrisättande hormon (GnRH) – det hormon som i första hand styr kvinnans menstruationscykel.
De vanligaste orsakerna till amenorré är graviditet, amning eller menopaus i normal ålder. Det är dock viktigt att kontakta din vårdgivare om du upplever amenorré. Utredningen inkluderar en fullständig sjukdomshistoria och en fysisk undersökning, och blodprov kan beställas vid behov. Målet med behandlingen är att åtgärda det underliggande tillståndet. Om utredningen visar på en blockering i reproduktionsorganen kan kirurgi ofta vara en effektiv behandling.
Onormal uterin blödning orsakas av en störning i den normala äggstocksfunktionen som leder till utebliven ägglossning. Cirka 90 procent av fallen beror på anovulation. Tillståndet är vanligt under puberteten och åren kring menopausen till följd av hormonella förändringar.
Onormal uterin blödning skiljer sig från normal menstruation genom att den omfattar blödning mellan mens, blödning efter samlag, fläckvis blödning när som helst i cykeln, kraftigare eller längre blödning än normalt samt blödning efter menopausen (American College of Obstetricians and Gynecologists, 2008).
Orsaker till onormal uterin blödning inkluderar hormonella obalanser, strukturella avvikelser eller medicinska tillstånd. Sjukdomar som kan ligga bakom är sköldkörtelproblem, blodkoagulationsrubbningar, lever- eller njursjukdom samt leukemi. Läkemedel som blodförtunnande medel, till exempel Plavix eller heparin, och vissa syntetiska hormoner kan också ligga bakom.
Komplikationer från koppar-T-spiralen, missfall eller utomkvedshavandeskap kan också orsaka kraftiga blödningar. Ett utomkvedshavandeskap uppstår när det befruktade ägget växer utanför livmodern, vanligtvis i en äggledare. Myom, infektioner och precancerösa tillstånd är andra orsaker till överdriven blödning.
Behandlingen av onormal eller dysfunktionell uterin blödning beror på orsaken. När din vårdgivare har fastställt diagnosen kan behandlingen påbörjas. Alternativen kan innefatta läkemedel, utskrapning (D&C), hysterektomi eller andra kirurgiska ingrepp efter behov.
Medan många kvinnor upplever lindriga mensvärkar före eller under mensen, är cirka 10 procent helt arbetsoförmögna på grund av svåra värkar – dysmenorré – i 1 till 3 dagar varje månad. Dysmenorré klassificeras som primär eller sekundär. Primär dysmenorré uppstår utan patologi i bäckenet, medan sekundär dysmenorré alltid åtföljs av någon form av bäckensjukdom.
När mensvärkar uppstår hos tonåringar beror de på för höga nivåer av ett ämne som kallas prostaglandin. De flesta tonåringar med dysmenorré har, trots att värkarna kan vara svåra, ingen allvarlig sjukdom. Smärtan kan åtföljas av trötthet, huvudvärk, uppblåsthet, illamående och kräkningar eller yrsel.
Primär dysmenorré uppstår när en kvinnas ägglossningscykler har etablerats. Den beror på en överdriven frisättning av prostaglandiner.
De vanligaste orsakerna till sekundär dysmenorré är endometrios, spiral (IUD) eller bäckeninfektion, där endometrios tros orsaka ungefär hälften av alla fall. Sekundär dysmenorré förekommer hos kvinnor som tidigare haft mensvärkar som blir allt mer intensiva eller svåra. Den ses ofta hos kvinnor i 30- till 40-årsåldern. Obstruerande defekter anges som orsak om dysmenorré börjar redan vid menarken, den första mensen, snarare än efter att ett regelbundet menstruationsmönster etablerats.
För vissa kvinnor hjälper värmedynka eller ett varmt bad att lindra värkarna. Det finns också många receptfria läkemedel som lindrar symtomen. Om dina värkar inte lindras av medicinering eller andra åtgärder, eller om smärtan börjar störa arbete eller skolgång, bör du boka tid hos din vårdgivare. Behandlingen beror på orsaken till problemet och hur svåra värkarna är.
Premenstruellt syndrom är ett spektrum av symtom som orsakar besvärande förändringar under den luteala fasen av menstruationscykeln. Symtomen är cykliska och utgör en kombination av fysiska, psykiska och beteendemässiga förändringar. Även om uppskattningarna varierar tros cirka 30 till 40 procent av alla menstruerande kvinnor uppleva symtom som blivit tillräckligt svåra för att störa deras normala liv.
Symtomen uppstår vanligtvis 5 till 7 dagar före mensen och försvinner när mensen börjar eller strax därefter. Det finns mer än 150 dokumenterade PMS-symtom, och det vanligaste är nedstämdhet.
Typiska fysiska symtom inkluderar ömma bröst, vätskeansamling, uppblåst mage, ökad aptit och viktuppgång, begär efter salt eller sött, acne, trötthet, hjärtklappning, yrsel, svimningskänsla och huvudvärk. Även om kvinnor ofta söker vård för dessa symtom är det besvär som verkligen plågar dem som oftast är mer beteende- och känslomässiga. Dessa kan innefatta humörsvängningar, irritabilitet, ångest, fientlighet, depression, gråtanfall, självmordstankar, konflikter i relationer, skuldkänslor över att ha skrikit på eller bemött barn hårt, känslor av otillräcklighet samt en känsla av att inte orka hantera de återkommande symtomen.
Flera teorier har lagts fram om orsakerna till PMS. Dessa inkluderar hormonella obalanser, näringsbrister, endokrina rubbningar och livsstilsfaktorer. Även om forskningen inte är entydig är PMS en komplex störning som allmänt anses vara kopplad till den cykliska aktiviteten i hypotalamus–hypofys–äggstocksaxeln. Behandlingen baseras på en fullständig fysisk undersökning för att utesluta andra orsaker till symtomen.
Cirka 3 till 8 procent av alla kvinnor upplever premenstruell dysforisk störning (PMDD), ett betydligt allvarligare tillstånd än PMS. Dessa kvinnor uppger att symtomen allvarligt stör deras liv. Skillnaden mellan PMS och PMDD har liknats vid skillnaden mellan en lindrig spänningshuvudvärk och migrän. PMDD har tagits med i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) och betraktas som ett sällsynt tillstånd.
De vanligaste symtomen på PMDD är förhöjd irritabilitet, ångest och kraftiga humörsvängningar. Kvinnor med en historik av svår depression eller förlossningsdepression löper större risk att utveckla PMDD. Symtomen är cykliska och avtar inom några dagar efter att mensen inletts.
Om du märker några förändringar i din cykel bör du kontakta din vårdgivare. Kontakta även din vårdcentral om du har tre eller fler cykler som varar längre än sju dagar, kraftiga mensblödningar, blödningar mellan mens eller bäckensmärta som inte är kopplad till mensen.
Kontakta din vårdgivare även vid följande: om mensen inte har inletts vid 15 års ålder, eller tre år efter att bröstutvecklingen börjat, eller om bröstutvecklingen inte har inletts vid 13 års ålder; om mensen plötsligt uteblivit i mer än 90 dagar; om mensen blivit mycket oregelbunden efter tidigare regelbundna månads cykler; om mensen inträffar oftare än var 21:e dag eller mer sällan än var 45:e dag; eller om du plötsligt får hög feber efter användning av tamponger (U.S. Department of Health and Human Services, 2007).
Varje kvinna som passerat menopausen och får någon form av vaginal blödning bör omedelbart diskutera sina symtom med sin vårdgivare. Din vårdgivare är den bästa informationskällan vid frågor eller funderingar kring ditt hälsotillstånd och bör alltid konsulteras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online