Litium har länge använts som ett etablerat läkemedel vid behandling av bipolär sjukdom. Samtidigt kan substansen påverka flera av kroppens organsystem negativt och bidra till förändringar i blodtrycket. I den här artikeln går vi igenom hur litium fungerar, vilka hjärt-kärleffekter det kan orsaka och vad du bör veta om toxicitet.
Litium är en alkalimetall, enligt RxList. Alkalimetaller är mycket reaktiva och förekommer därför sällan i fri form i naturen – istället binds de till andra föreningar och bildar olika saltförbindelser.
Receptbelagt litium finns enligt Mosby's Nursing Drug Guide (2010) främst som litiumkarbonat. Receptfria alternativ omfattar litiumsalter såsom litiumorotat och litiumaspartat, som ofta marknadsförs som kosttillskott.
Enligt Mosby's Drug Guide (2010) leder litiumförgiftning oftast till en kollaps av cirkulationssystemet. Lågt blodtryck (hypotoni), i kombination med rytmstörningar i hjärtat, är ett betydligt vanligare tecken på förgiftning än högt blodtryck (hypertoni).
Enligt läroboken Haddad and Winchester's Clinical Management of Poisoning and Drug Overdose kan patienter i litiumbehandling i vissa fall utveckla högt blodtryck. Denna effekt är dock vanligtvis mild och reversibel, det vill säga den går tillbaka när behandlingen justeras eller avslutas.
Läkare delar vanligen upp svårighetsgraden av litiumförgiftning i tre nivåer: mild, måttlig och svår. Utöver koma, kramper och hypertermi (förhöjd kroppstemperatur) är lågt blodtryck ett tecken på allvarlig intoxication, enligt Haddad and Winchester's lärobok.
RxList anger att det finns ett direkt samband mellan svårighetsgraden av biverkningar och koncentrationen av litium i blodet. Läroboken framhäver dessutom att även terapeutiska doser – alltså nivåer som normalt används vid behandling – kan ge toxiska effekter hos känsliga individer, särskilt äldre patienter. Regelbundna blodprover och nära medicinsk uppföljning är därför avgörande för alla som behandlas med litium.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online