Autourinterapi är en omstridd behandlingsform där patienten intar sin egen urin i hopp om att bota olika medicinska åkommor. Pulmonell hypertension innebär högt blodtryck i lungornas blodkärl, vilket tvingar hjärtat att arbeta hårdare på grund av förträngningar i lungartärerna. Traditionell medicinsk behandling består bland annat av syrgasbehandling och blodförtunnande läkemedel. Autourinterapi bör endast övervägas som komplement efter noggrant samråd med din läkare.
Det första steget är att fastställa vilken typ av pulmonell hypertension du lider av – kongenital eller sekundär. Vanliga symtom är yrsel och andnöd. En läkare kan avgöra om tillståndet beror på ärrbildning i lungorna eller har utvecklats som följd av en annan sjukdom. Vid kongenital hypertension kan ett kirurgiskt ingrepp behöva övervägas. Vid sekundär hypertension är det istället det underliggande tillståndet som måste behandlas – vanliga orsaker är KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) och kongestiv hjärtsvikt.
Konsultera alltid din läkare om behandlingsalternativ innan du påbörjar autourinterapi. Har du sekundär pulmonell hypertension bör du följa en hälsosam kost, ta alla föreskrivna läkemedel och motionera regelbundet – men undvik isometriska övningar och tunga lyft, eftersom dessa belastar hjärtat och lungorna extra.
Vid kongenital pulmonell hypertension finns ytterligare en risk att beakta: endokardit, en inflammation i hjärtats innerslemhinna som i sin infektiösa form sprids via bakterier i blodet. Att dricka urin kan teoretiskt sett öka risken för att få i sig de bakterier som orsakar denna infektion, vilket gör extra försiktighet nödvändig.
Diskutera de påstådda fördelarna med autourinterapi tillsammans med din läkare. Förespråkare hävdar att urin består av cirka 95 procent vatten, 2,5 procent urea och 2,5 procent andra mineraler och salter, och därför inte skulle vara giftigt. Det finns dock inga vetenskapligt dokumenterade bevis för att dricka urin botar några specifika sjukdomar.
Urin har historiskt även använts utvärtes som ansiktstonik, och det finns anekdotiska rapporter om att förtäring skulle ha hjälpt mot åkommor som astma, multipel skleros och cancer. En av urinens beståndsdelar, DHEA (dehydroepiandrosteron), har studerats för sina möjliga effekter mot cancer, fetma och åldrande – men koncentrationen i urin är mycket låg och effekterna är inte bevisade.
Enligt anhängarna av metoden ska morgendagens första urin samlas upp för förtäring. Man bör börja med några droppar åt gången och successivt arbeta upp sig till ett glas per dag. Som alternativ används urinen ibland för gurgling mot förkylningsbesvär eller tandvärk, eller sniffas för att lindra nästäppa. Kom ihåg att dessa metoder saknar vetenskaplig grund och alltid bör diskuteras med sjukvården innan de provas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online