Betablockerare är läkemedel som används för att behandla högt blodtryck, ångest, grön starr (glaukom) och migrän. De fungerar genom att blockera effekterna av adrenalin (epinefrin) på hjärtat. Läkemedelsgruppen delas in i selektiva och icke-selektiva betablockerare, vilka verkar på olika betareceptorer men ger liknande behandlingseffekter.
Selektiva betablockerare verkar främst på beta-1-adrenoreceptorer, som styr hjärtfrekvensen och kraften i hjärtslagen. Icke-selektiva betablockerare verkar både på beta-1-adrenoreceptorer och beta-2-adrenoreceptorer, där de senare styr den glatta muskulaturens avslappning, bland annat i luftvägarna och blodkärlen.
Båda typerna av betablockerare saktar ner överföringen av nervimpulser genom hjärtmuskeln. Det minskar mängden syre och blod som hjärtat behöver, varvid hjärtat slår långsammare och utsätts för en lägre arbetsbelastning.
Exempel på selektiva betablockerare är atenolol, bisoprolol, metoprolol, betaxolol, acebutolol och esmolol. Bland de icke-selektiva betablockerarna finns carteolol, labetalol, penbutolol, pindolol, sotalol, propranolol, carvedilol, nadolol och timolol.
Vanliga biverkningar av betablockerare är sömnighet, torr mun och torra ögon, svaghet, kalla händer och fötter, yrsel, trötthet, andnöd, sömnsvårigheter samt svullnad i händer och fötter.
Båda typerna av betablockerare kan interagera med antidepressiva läkemedel, diabetesmediciner, allergivaccinationer, astmaläkemedel och andra blodtryckssänkande preparat. Under behandling kan triglyceridnivåerna i blodet dessutom stiga något.
Valet mellan selektiva och icke-selektiva betablockerare beror på patientens diagnos och hälsotillstånd. Personer med astma eller KOL rekommenderas ofta selektiva preparat, eftersom icke-selektiva betablockerare kan förtränga luftvägarna. Diskutera alltid läkemedelsval och dosering med din läkare innan du påbörjar eller ändrar en behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online