Många personer med högt blodtryck (hypertoni) behöver ta en eller flera läkemedel för att uppnå tillräcklig kontroll över sitt förhöjda blodtryck. Kombinationer av olika läkemedel är inte ovanliga vid behandling av hypertoni. Vissa experter anser att kombinationer av låga doser av flera läkemedel är mer effektiva än höga doser av ett enda läkemedel.
I USA är fem läkemedelsgrupper mest förskrivna vid behandling av högt blodtryck:
Betablockerare minskar nervimpulserna till hjärta och blodkärl. Det gör att hjärtat slår långsammare och med mindre kraft, vilket i sin tur sänker blodtrycket. Vanliga betablockerare är metoprolol (Seloken/Lopressor) och atenolol (Tenormin).
Kalciumantagonister verkar genom att slappna av blodkärlen genom att hindra kalcium från att tränga in i blodkärlens och hjärtats muskelceller. Avslappningen av blodkärlen leder till ett sänkt blodtryck.
Kalciumantagonister indelas i tre kategorier:
Dihydropyridiner verkar utan att sakta ner hjärtat. Ett vanligt läkemedel i denna grupp är Procardia XL.
Alla övriga kalciumantagonister räknas som icke-dihydropyridina medel. Dessa delas i sin tur in i två undergrupper: verapamil och diltiazem. Vanliga preparat med verapamil är Calan, Covera, Isoptin och Veralan. Ett vanligt diltiazempreparat är Cardizem.
ACE-hämmare hindrar bildningen av ett ämne som smalnar av blodkärlen, känt som angiotensin II. ACE-hämmare är ett populärt val bland läkare för patienter som utöver hypertoni har andra sjukdomar, exempelvis diabetes eller tidigare hjärtsvikt. Vanliga ACE-hämmare är lisinopril, quinapril (Accupril) och trandolapril (Mavik).
Angiotensinreceptorblockerare stör (blockerar) receptorer på artärerna som hormonets angiotensin måste binda till för att ha effekt. Det hindrar angiotensin från att orsaka sammandragning av blodkärlen, vilket annars leder till förhöjt blodtryck. Precis som ACE-hämmare är angiotensinreceptorblockerare ett vanligt val hos läkare när patienten även lider av andra sjukdomar, såsom tidigare hjärtsvikt eller diabetes. Ett vanligt läkemedel i denna grupp är irbesartan (Avapro).
Diuretika verkar genom att minska mängden vätska i blodet, vilket åstadkommes genom att överskott av natrium och vatten spolas ut ur kroppen. Diuretika verkar i njurarna. Vanliga diuretika vid behandling av högt blodtryck är hydroklortiazid (Hydrodiuril), ett tiazid-/sulfadiuretikum, samt furosemid (Lasix), ett slingdiuretikum.
Varje persons behov och fysiologiska förutsättningar skiljer sig åt. Det innebär att det för vissa patienter kan krävas en period av prövning och justering innan läkaren hittar en effektiv kombination av läkemedel utan biverkningar som klarar av att hålla blodtrycket under kontroll.
Blodtrycksmediciner kan ge biverkningar hos vissa patienter. Till exempel hör tiaziddiuretika till sulfa-gruppen och kan kraftiga reaktioner hos patienter som är överkänsliga mot sulfapreparat. Reaktioner kan även förekomma mot läkemedel i de övriga grupperna.
Det finns många läkemedelsalternativ för behandling av förhöjt blodtryck, och patienter bör omedelbart rapportera eventuella biverkningar till sin läkare eller annan vårdpersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online