Eftersom de flesta inte kan känna av sitt eget blodtryck och onormala värden ofta inte ger några symtom alls rekommenderar National Institutes of Health att alla vuxna från 18 års ålder kontrollerar sitt blodtryck en gång per år. Undersökningen är icke-invasiv, utförs medan patienten sitter ner med uppvikt ärm och tar bara någon minut.
När hjärtat pumpar ut blod i kroppen uppstår en kraft mot de artärer som för blodet till kroppens olika organ. Denna kraft mäts som blodtryck och påverkas av artärernas storlek och elasticitet samt av hur mycket blod hjärtat behöver pumpa ut. Värdet varierar dessutom ständigt beroende på faktorer som kost, mediciner, känslomässigt eller fysiskt tillstånd, temperatur, kroppsställning och motion.
De flesta är bekanta med blodtrycksmätningar. De kan utföras nästan när som helst och kräver ingen förberedelse från patientens sida. Det är dock bra att vänta tills man är lugn, särskilt om läkarbesök brukar göra en nervös. Utrustningen består av en manschett med mätdon som placeras ovanför armbågen samt ett stetoskop. Vårdpersonalen lokaliserar en större pulsåder i armen och lägger stetoskopet mot den punkten. Därefter pumpas manschetten upp med luft, vanligtvis till cirka 210 mmHg (millimeter kvicksilver), som är standardenheten för blodtrycksmätning. När den nivån nås släpps luften långsamt ut. Mätningen kan upprepas två eller flera gånger vid samma tillfälle, och de enda möjliga biverkningarna är tillfällig domning eller stickningar i armen.
När ventilen på manschetten öppnas och luften börjar strömma ut noterar vårdpersonalen det första pulserande ljud de hör, tillsammans med det tryckvärde som gäller just då. Detta kallas det systoliska trycket – det högsta trycket mot artärväggarna när hjärtat drar ihop sig. Allteftersom manschetten töms fortsätter de att lyssna efter det sista pulserande ljudet, som registreras som det diastoliska trycket – det lägsta trycket när hjärtat vilar mellan slag. Tillsammans bildar dessa två tal blodtrycksvärdet, som alltid anges som systoliskt tryck över diastoliskt tryck.
Som riktmärke gäller generellt att det systoliska trycket bör ligga under 120 mmHg och det diastoliska under 80 mmHg. Lägre värden betraktas som friska. Ett förhöjt normalblodtryck föreligger när det systoliska värdet ligger mellan 120–139 mmHg och det diastoliska mellan 80–89 mmHg. Lätt högt blodtryck diagnostiseras när systoliska värdet är 140–159 mmHg och diastoliska 90–99 mmHg. Överstiger det systoliska trycket 160 mmHg och det diastoliska 100 mmHg klassificeras blodtrycket som måttligt till kraftigt förhöjt. Omvänt finns det personer vars blodtryck är alldeles för lågt, vilket definieras som ett systoliskt tryck under 90 mmHg eller ett värde 25 mmHg under det normala.
Högt blodtryck är kopplat till flera allvarliga sjukdomar, bland annat hjärtsvikt, njursjukdom, hjärtinfarkt och stroke, och ökar risken att drabbas av ett eller flera av dessa tillstånd. Även lågt blodtryck kan vara ett varningstecken, eftersom det kan bero på hjärtsvikt, uttorkning, körtelrubbningar eller infektion. Har du fått onormalt höga eller låga värden bör du därför alltid kontakta din läkare för fortsatt utredning och råd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online