Systolisk hypertoni, även kallad isolerad systolisk hypertoni, är ett tillstånd där det systoliska blodtrycket (det övre värdet) överstiger 140 mm Hg, medan det diastoliska blodtrycket (det undre värdet) ligger inom normalområdet. Detta gör behandlingen något komplicerad, eftersom målet är att sänka det systoliska trycket utan att det diastoliska trycket sjunker för lågt. Hos kvinnor, precis som hos män, krävs ofta läkemedelsbehandling för att korrigera tillståndet.
En av de vanligaste behandlingarna vid systolisk hypertoni är användning av diuretika, ofta kallade "vätskedrivande tabletter". Denna typ av läkemedel påverkar redan i låga doser njurarnas funktion, vilket gör att de utsöndrar mer urin. På så sätt minskar blodvolymen i kroppen genom att inte bara vätska utan också natrium avlägsnas från systemet. När blodvolymen minskar bör även det systoliska blodtrycket sjunka.
Om diuretika inte ger önskad effekt kan läkaren lägga till ytterligare ett läkemedel eller byta ut det mot en helt annan typ av medicin. I dessa situationer är betablockare det vanligaste valet. Precis som diuretika kan de effektivt sänka det systoliska blodtrycket, men i stället för att verka på njurarna påverkar denna typ av läkemedel blodkärlen genom att vidga dem, vilket minskar trycket i blodet.
ACE-hämmare, även kallade angiotensinkonverterande enzymhämmare, används inte lika ofta som diuretika eller betablockare vid systolisk hypertoni, men kan ändå bidra till att sänka det systoliska trycket. De fungerar på liknande sätt som betablockare genom att slappna av blodkärlen och därmed sänka blodtrycket. I kombination med ett läkemedel som hämmar neutralt endopeptidas kan de dessutom ge en ännu bättre effekt på det systoliska blodtrycket.
Ett annat möjligt läkemedel vid behandling av systolisk hypertoni är så kallade kalciumantagonister (kalciumkanalblockerare). Dessa hjälper till att slappna av artärmusklerna, vilket minskar motståndet i blodkärlen och sänker blodtrycket. Liksom betablockare kombineras denna typ av läkemedel ofta med diuretika för att behandla högt blodtryck.
Alfa-betablockare används inte lika ofta vid behandling av systoliskt högt blodtryck, men kan bli aktuella när andra läkemedel inte fungerar. Denna typ av medicin är dock mer effektiv för att förebygga kongestiv hjärtsvikt än för att sänka det systoliska blodtrycket. De kan därför användas tillsammans med en annan behandlingsform om risken för hjärtsvikt ökar.
Behandling av systolisk hypertoni hos kvinnor skräddarsys alltid individuellt av den behandlande läkaren. Valet av läkemedel beror på hur väl patienten svarar på behandlingen samt eventuella andra hälsotillstånd. Regelbundna blodtryckskontroller är viktiga för att säkerställa att det systoliska trycket sänks utan att det diastoliska trycket blir farligt lågt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online