Interferon är en viktig del av behandlingen vid hepatit C, men läkemedlet kan i vissa fall ge upphov till allvarliga biverkningar i ögonen. Här går vi igenom de mest betydelsefulla okulära komplikationer som kan ses hos patienter som behandlas med interferon.
Makulaödem förekommer hos 5–20 % av de behandlade patienterna. Tillståndet yttrar sig ofta som metamorfopsi (rakta linjer uppfattas som böjda), suddig syn samt mikrocystoidt makulaödem vid undersökning.
Behandling: Dosreduktion eller utsättning av interferon, laserbehandling eller intravitreala injektioner kan bli aktuella beroende på svårighetsgrad.
Blödningar i näthinnan återfinns oftast kring synnerven (papillen). Om blödningen drabbar gula fläcken (macula) kan den leda till nedsatt syn eller synbortfall.
Behandling: Anti-VEGF-behandling kan övervägas, tillsammans med regelbunden observation.
Bomullstfläckar är små vita förändringar i näthinnan som förknippas med uttalad anemi och trombocytopeni. De tyder på mikroangiopati orsakad av behandlingen.
Iskemisk optikusneuropati är en av de mest allvarliga komplikationerna i samband med interferonbehandling. Synbortfallet kan vara partiellt eller komplett och inträffa plötsligt.
Behandling: Tyvärr finns ingen specifik effektiv behandling, vilket gör tidig upptäckt och noggrann uppföljning särskilt viktigt.
Epiretinala membran upptäcks ofta med optisk koherenstomografi (OCT). De ger i de flesta fall inga symtom och kräver normalt ingen behandling.
Patienter som står på interferonbehandling mot hepatit C bör därför genomgå regelbundna synkontroller och ögonundersökningar under behandlingens gång. Tidig identifiering av komplikationer som makulaödem, retinala blödningar eller optikusneuropati kan avgöra möjligheten att bevara synen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online