Humant immundefektvirus (HIV) kan upptäckas på flera olika sätt. Det vanligaste sättet att påvisa och diagnostisera HIV är genom ett så kallat ELISA-test (enzymkopplad immunosorbentanalys), som också kallas HIV-antikroppstest. Testet kan utföras på blod, saliv eller urin.
När en person smittats av HIV börjar kroppen bilda antikroppar mot viruset. Takten varierar från person till person. Det kan ta allt från några veckor upp till sex månader innan kroppen producerat tillräckligt många antikroppar för att de ska kunna påvisas i ett test. Det är därför viktigt att alltid testa sig mer än en gång, särskilt om ett tidigare test gjordes kort tid efter en möjlig smittotillfällighet.
Ett antigentest letar efter P24-proteinet, som ingår i hivviruset och som triggar kroppens antikroppsproduktion. Nivåerna av detta protein stiger snabbt strax efter smittan och sjunker därefter under detekterbara nivåer. Ett antigentest kan därför ge svar redan 1–3 veckor efter smittotillfället.
PCR-testet (polymeraskedjereaktion) söker efter virusets genetiska material i sig – alltså inte något som kroppen producerar till följd av infektionen. RNA-testet används framför allt för att testa donerat blod inom vården, eftersom det är mycket känsligt. Det kan påvisa HIV redan inom 9–11 dagar efter smitta, vilket gör det till ett av de tidigast tillgängliga testen.
DNA-PCR-testet används främst för att undersöka nyfödda barn till HIV-positiva mödrar, eftersom barnet kan ha fått moderns antikroppar via blodet och ett antikroppstest då inte är tillförlitligt. Detta test kan upptäcka HIV 2–3 veckor efter smittan.
Beroende på testmetod kan resultatet fås på bara 20 minuter eller efter några dagar. Snabba tester görs ofta direkt på vårdcentraler och mottagningar. Den som får ett positivt svar behöver alltid testas igen med en bekräftande analys för att utesluta risk för falskt positivt utslag. Kontakta alltid vårdcentralen eller en infektionsklinik om du misstänker att du kan ha utsatts för smitta – ju tidigare HIV upptäcks, desto bättre blir behandlingsmöjligheterna och prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online