När en läkare diagnostiserar hjärtproblem finns det ett antal läkemedel som kan bli aktuella behandlingsalternativ. Persantin och adenosin är två olika hjärtläkemedel, men de skiljer sig dramatiskt åt i hur de används och administreras. Här går vi igenom deras användningsområden, biverkningar och dosering.
Persantin, även känt som dipyridamol, är ett läkemedel som ofta förskrivs efter hjärtkirurgi för att minska risken för blodproppar. Det kan även användas i kombination med acetylsalicylsyra (aspirin) för att förebygga hjärtinfarkter hos patienter med ökad risk.
Adenosin är däremot en förening som förekommer naturligt i kroppen. Några av dess viktigaste farmakologiska användningsområden rör hjärtat, där det kan hjälpa till att förebygga arytmier och ärrbildning i situationer då hjärtat inte får tillräckligt med blod. På grund av sin snabba verkan används adenosin främst inom akutvården.
Persantin kan orsaka milda biverkningar som klåda, yrsel, kräkningar och huvudvärk. Allvarligare biverkningar kan innefatta bröstsmärta, blödningar, blåmärken eller en gulfärgning av huden. Kontakta alltid din läkare om du upplever något av de allvarligare symtomen.
Biverkningarna av adenosin är vanligtvis milda och kortvariga. De kan omfatta rodnad, domningar, yrsel, utslag eller illamående. Eftersom läkemedlet ges i akuta situationer övervakas patienten noggrant under administreringen.
Persantin är en tablett som tas via munnen flera gånger om dagen och finns i styrkorna 25, 50 och 75 milligram. En läkare förskriver vanligtvis Persantin under en längre tidsperiod som en del av en kontinuerlig förebyggande behandling.
Adenosin används däremot i nödsituationer och injiceras vanligtvis så nära hjärtat som möjligt i doser om 6 milligram. Dess mycket korta verkanstid gör att det snabbt lämnar kroppen, vilket är en fördel vid akut behandling av vissa hjärtrytmstörningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online