Valsalvamanövern används av många olika anledningar – bland annat för att utjämna trycket i öronen efter flygresor eller för att "pressa" under förlossning. Men den har även en viktig roll inom medicinen: den kan vara ett mycket värdefullt diagnostiskt verktyg för att upptäcka hjärtrytmrubbningar och utvärdera hjärtats funktion.
Valsalvamanövern innebär en forcerad utandning mot en stängd luftväg. Du stänger munnen och näsan och försöker "pressa ut" luften utan att faktiskt andas ut. Trycket liknar det som uppstår vid en tarmtömning.
I ett kardiologiskt sammanhang övervakar läkaren ett EKG och lyssnar dessutom på hjärtat med stetoskop under och efter manövern. Detta gör det möjligt att följa hur hjärtats rytm och blodtrycket reagerar i realtid.
I början av manövern ökar trycket i brösthålan när du pressar mot den stängda luftvägen. Hjärtfrekvensen ökar inte, men blodtrycket stiger eftersom blodet pressas från lungorna in i hjärtat.
Därefter minskar mängden blod som återvänder till hjärtat (det så kallade venösa återflödet). Mindre blod pumpas då ut från hjärtat, vilket sänker blodtrycket och får hjärtfrekvensen att öka som kompensation.
I denna fas släpper du andetaget. Trycket i brösthålan sjunker snabbt, och blodet börjar återigen flöda normalt från lungorna in i hjärtat.
I den sista fasen kan blodtrycket stiga något över det normala innan det återgår till utgångsläget. Även hjärtfrekvensen normaliseras gradvis.
Valsalvamanövern är ett värdefullt verktyg inom kardiologin. Vissa hjärtblåsljud blir högre eller svagare under de olika faserna, beroende på var i hjärtat de uppstår. Genom att analysera dessa förändringar kan läkare få ledtrådar om typen och platsen för eventuell klaffsjukdom eller annan hjärtpatologi. Manövern används också för att utvärdera hjärtats elektriska ledningssystem och kan hjälpa till att identifiera vissa former av arytmier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online