En implantbar kardioverter-defibrillator, eller ICD, är en liten apparat ungefär lika stor som en mobiltelefon som placeras inuti bröstet. Apparaten används vid flera olika typer av hjärtrytmrubbningar – det vill säga hjärtslag som är antingen för snabba eller för långsamma. ICD:n åtgärdar problemet genom att leverera en elektrisk stöt till hjärtat när det behövs, via tunna ledningar som förbinder apparaten med hjärtmuskeln. Stöten återställer hjärtrytmen till dess normala rytm.
Läkare avgör om en patient behöver en ICD genom att utföra ett antal olika diagnostiska undersökningar. Dessa tester omfattar ofta en kombination av följande metoder: elektrokardiografi (EKG), ekokardiografi, elektrofysiologisk studie (EPS), holtermonitorering samt en händelseregistrerare. Om de diagnostiska testen påvisar avvikelser kopplade till hjärtrytmrubbningar implanteras normalt sett en ICD, enligt Mayo Foundation for Medical Education and Research.
Personer som har diagnostiserats med allvarliga rytmrubbningar kan behöva apparaten. De som anses vara lämpligast för en ICD är framför allt patienter med ventrikulär takykardi (kammartakykardi), liksom de som har svimmat till följd av detta tillstånd. Även personer som har överlevt ett hjärtstillestånd är ofta idealiska kandidater för implantation.
Apparaten implanteras vanligtvis i bröstet genom ett ingrepp som kräver en kortare sjukhusvistelse. Om allt går väl tar proceduren högst tre timmar. Patienten får lokalbedövning i operationsområdet samt ett lugnande medel för att ligga så avslappnat som möjligt. När området bedövats träs elektroderna genom vener under nyckelbenet fram till hjärtat, med vägledning av röntgen. Elektroderna fästs vid hjärtats undersida, och den andra änden kopplas till själva apparaten. Därefter placeras apparaten under huden genom ett mindre kirurgiskt ingrepp, enligt Mayo Foundation for Medical Education and Research.
När denna del av ingreppet har slutförts måste läkaren programmera ICD:n. Vid detta skede är patienten i allmän narkos, eftersom de teststötar som levereras till hjärtat kan vara smärtsamma. Apparaten kan programmeras för att behandla både snabba och långsamma hjärtslag, och den kan även registrera hjärtaktivitet för att övervaka patientens rytmrubbningar över tid.
När apparaten har programmerats stannar patienten vanligtvis kvar på sjukhuset i två till tre dagar. Innan utskrivning kontrolleras ICD:n noggrant för att säkerställa att den fungerar som den ska. Efter den första implantationen krävs normalt inga ytterligare kirurgiska ingrepp, men regelbundna uppföljningsbesök hos läkaren är viktiga för att säkerställa att apparaten fortsätter fungera korrekt. En modern ICD har vanligtvis ett batteri som räcker i fem till sju år, varefter apparaten byts ut via ett relativt enkelt ingrepp. Patienter rekommenderas också att undvika starka magnetfält och att informera personal vid exempelvis flygplatssäkerhetskontroller om att de bär en ICD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online