Kärlkramp (angina pectoris) uppstår när hjärtats kranskärl är förträngda eller blockerade, vilket gör det svårt för hjärtat att få tillräckligt med syre. Det leder ofta till akuta bröstsmärtor, högt blodtryck och ibland även feber. Det finns tre huvudtyper: stabil kärlkramp, som följer ett regelbundet mönster, variantangina med kraftiga bröstsmärtor tidigt på morgonen, samt instabil kärlkramp som saknar mönster och utgör den största risken. Stabil kärlkramp och variantangina kan oftast behandlas med läkemedel, medan instabil kärlkramp kräver akut sjukhusvård.
Ett av de viktigaste verktygen vid alla tre former av kärlkramp är antikoagulantia, alltså läkemedel som gör blodets koagulationsfaktorer inaktiva. Heparinpreparat som dalteparin, enoxaparin och nadroparin hör till denna grupp. Regelbundna blodprov behövs för att kontrollera heparinnivån i blodet. Intravenösa injektioner av trombocythämmande medel, såsom glykoprotein IIb/IIIa-hämmare, hjälper till att lösa upp redan bildade koagel och förebygga nya blodproppar.
Bland övriga läkemedel är acetylsalicylsyra (aspirin) och dess starkare alternativ klopidogrel de mest centrala. Båda minskar blodplättarnas klibbighet, vilket annars skulle öka risken för blodproppar. Nitroglycerin och andra nitrater är förebyggande preparat som ökar hjärtats blodflöde, särskilt i områden med bristande försörjning, inför fysisk eller emotionell stress. De används både för att lindra besvären och för att förebygga nya anfall. Nitrater rekommenderas dock oftast endast i kombination med betablockare, som sänker hjärtfrekvensen och dämpar kamrarnas sammandragningar. Det sänker trycket i hjärtat och minskar dess syrebehov. Även kalciumantagonister rekommenderas vid kärlkramp – de vidgar venerna och artärerna i hjärtat, vilket förbättrar blodcirkulationen. Hjärtat kan då pumpa mer blod mer fritt och under mindre belastning.
Patienter med stabil kärlkramp kan också erbjudas en relativt ny behandlingsform som kallas EECP (enhanced external counterpulsation), på svenska förstärkt extern motpulsation. Vid denna metod komprimeras och släpps blodkärlen i benen upp i takt med hjärtats rytm, vilket skapar en pulserande extra blodtillförsel följt av fullständig avslappning. Under kompression och avslappning kan nya blodkärl öppnas som fungerar som en naturlig bypass. Detta lindrar kärlkrampsbesvären, minskar behovet av läkemedel och ger oftast en förbättrad livskvalitet.
Vid instabil kärlkramp påbörjas behandlingen omedelbart på sjukhus, där feber och högt blodtryck behandlas medicinskt. Tillståndet kan oftast stabiliseras inom två dagar. Blodprov och elektrokardiogram (EKG) utförs för att utesluta en hjärtinfarkt, och hjärtfunktionen övervakas kontinuerligt för att upptäcka arytmier. Heparin intravenöst och acetylsalicylsyra kan även ges. Variantangina behandlas med nitroglycerin, både intravenöst och sublingualt (under tungan), samt med kalciumantagonisten nifedipin.
Fett- och kolesterolsnål kost, regelbunden motion och rökstopp kan minska risken för kärlkrampsanfall. Att sänka blodtrycket, blodsockervärdena och kroppsvikten spelar ofta en avgörande roll för att lindra besvären på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online