Fiskhjärtan har två kammare (ett förmak, en kammare) – en design perfekt anpassad till deras akvatiska livsstil:
- Enkel cirkulationskrets: Syrefattigt blod → gäddor (syreupptag) → kropp → hjärta. Viss blandning av syrerikt/syrefattigt blod inträffar, vilket begränsar maximal syreleverans jämfört med fyra-kammarshjärtan.
- Lägre metaboliska krav: Fiskar är ektoterma med långsammare metabolism; de behöver mindre syre per gram vävnad än däggdjur eller fåglar.
- Högt effektiva gäddor: Motströmsutbyte extraherar syre från vatten anmärkningsvärt väl, kompenserar för det enklare hjärtat.
Detta är inte ett "mindre utvecklat" hjärta – det är en evolutionär lösning matchad till miljön och fysiologin hos fiskar och vissa amfibier.
