Förmaksfladder, förmaksflimmer och atrioventrikulärt (AV) block är distinkta arytmier med olika mekanismer, EKG-signaturer och behandlingar. Att förväxla dem leder till mismanagement.
Förmaksfladder
- Mekanism: Makro-reentrant krets i högra förmaket (typiskt cavotrikuspidale istmusberoende).
- Förmaksfrekvens: ~250–350 slag/min.
- Kammarfrekvens: Beroende på AV-ledning; ofta 2:1-block → ~150 slag/min.
- EKG-kennetecken: "Sågblads" fladdervågor (bäst i II, III, aVF, V1).
- Behandling: Frekvenskontroll (β-blockerare, icke-DHP kalciumkanalblockerare, digoxin); rytmkontroll (elektrisk kardioversion, kateterablation — >90 % bot för typisk fladder); antikoagulation per CHA₂DS₂-VASc.
Förmaksflimmer (AFib)
- Mekanism: Kaotisk, desorganiserad förmaksaktivering; inga organiserade P-vågor.
- Kammarsvar: Oregelbundet oregelbundet.
- Stroke-risk: 5× högre; antikoagulation per CHA₂DS₂-VASc är central.
- Behandling: Frekvens vs. rytmkontrollstrategi; kateterablation (pulmonär venisolation) för symptomatisk AFib.
AV-block (Hjärtblock)
- 1:a graden: PR >200 ms; asymptomatisk, ingen behandling behövs.
- 2:a graden typ I (Mobitz I/Wenckebach): Progressiv PR-förlängning → utesluten QRS; vanligtvis benign, i AV-noden.
- 2:a graden typ II (Mobitz II): Plötslig icke-ledd P-våg; infranodal; hög risk för fullständigt block → permanent pacemaker.
- 3:e graden (Fullständigt): Ingen förmaks-kammar-ledning; ersättningsrytm (junctionell 40–60, kammär <40); symptomgivande bradykardi → permanent pacemaker.
Kombinerad "Fladder/Flimmer med block"
Höggrads AV-block samexisterande med snabb förmaksarytmi. Ofta läkemedelsinducerat (digoxin, β-blockerare, kalciumkanalblockerare, amiodaron). Hantering: minska givande läkemedel, överväg pacemaker + frekvenskontroll eller ablation.
Korrekt rytmdiagnostik styr livräddande terapi. Vid tvivel, ta ett rytmavsnitt och konsultera kardiologi.