Röntgen för perikardit: Begränsad nytta – Echo, CMR och CT är överlägsna

Bröstkorgsröntgen (CXR) har låg känslighet och specificitet för akut perikardit. Det är inte ett diagnostiskt kriterium.

Vad CXR kan visa (Icke-specifikt)

Förstorat hjärtsilhuett ("vattenflaska"-form) vid stor vätskeansamling (>250 mL).
Pleuravätska (ofta bilateral).
Lungvaskulär kongestion (vid samtidig hjärtsvikt).
Kalkning (konstriktiv perikardit – sent fynd).
Normal i >50% av akuta perikarditfall.

Föredragen diagnostisk bilddiagnostik

Modalitet	Roll vid perikardit	Viktiga fynd
Ekokardiografi (TTE)	Första linje; sängkants; seriell övervakning	Perikardial vätskeansamling (storlek, lokalisering), tamponadfysiologi (RA/RV diastolisk kollaps, IVC plethora), konstriktiv fysiologi
Kardial MRI (CMR)	Guldstandard för vävnadskaraktärisering	Sen gadoliniumförstärkning (LGE) = aktiv inflammation; perikardial förtjockning; ödem (T2); vätska
Kardial CT	Utmärkt för kalkning, anatomi, preoperativ planering	Perikardial kalkning, förtjockning, vätska; kranskärlsanatomi

Diagnostiska kriterier (2015 ESC / 2023 AHA/ACC)

Kräver ≥2 av: 1) Typisk bröstsmärta, 2) Perikardial friktionsljud, 3) EKG-förändringar (diffus ST-höjning/PR-depression), 4) Ny/förvärrad vätskeansamling. Bilddiagnostik stödjer men är inte obligatoriskt om kliniska kriterier uppfylls.

Slutsats: Beställ TTE först. CMR vid diagnostisk osäkerhet eller misstänkt myoperikardit. CXR bara för differentialdiagnoser (pneumoni, pneumothorax, hjärtsvikt).

Hjärtsjukdom