Kalium (K⁺) är den primära intracyellulära katjonen; dess smala serumintervall (3,5–5,0 mEq/L) är kritiskt för hjärtats och neuromuskulära excitabilitet.
Hypokalemi (<3,5 mEq/L)
Hjärt-effekter
- ↑ Risk för ventrikulära arytmier (PVC, VT/VF), särskilt vid digoxin eller strukturell hjärtsjukdom.
- EKG: ST-depression, utplattade T-vågor, framträdande U-vågor, QT-förlängning.
Neuromuskulära
- Svaghet (proximal > distal), kramper, ileus, respiratorisk svikt om allvarlig (<2,5 mEq/L).
Vanliga orsaker
Diuretika (sløyfe/tiazid), GI-förluster (diarré, kräkning), alkalos, hyperaldosteronism, insulin/β-agonist skift.
Hyperkalemi (>5,0 mEq/L)
Hjärt-effekter
- Spetsiga T-vågor → PR-förlängning → QRS-förbredning → sinusvåg → VF/asystoli.
- Kan orsaka plötslig hjärtstopp utan varning.
Neuromuskulära
- Stigande svaghet, parestesia, flackid paralys.
Vanliga orsaker
CKD/ESRD, ACE-hämmare/ARB/K-sparande diuretika, NSAID, rabdomyolys, tumörlys, bjurebinsufficiens, acidos.
Akut behandling
- Hyperkalemi med EKG-förändringar: IV kalciumglukonat (membranstabilisering) → insulin+glukos, β-agonist, sløyfe-diuretik, kayexalate/patiromer, dialys.
- Hypokalemi med arytmi/allvarlig svaghet: IV KCl 10–20 mEq/h (central venkateter) med kontinuerlig EKG-övervakning.
