Immunsystemet utgör kroppens första försvarslinje mot alla former av angrepp från omvärlden. När systemet inte fungerar som det ska uppstår störningar som kan få allvarliga konsekvenser för den allmänna hälsan. Det finns tydliga symtom som kan peka på en funktionsnedsättning i immunsystemet eller på immunbristsjukdomar. I vissa fall går det även att förebygga problem och aktivt stärka sitt immunförsvar.
Det finns två huvudtyper av immunsystemstörningar. De primära, medföda formerna är sällsynta och vanligtvis ärftliga, och de drabbar framför allt manliga barn. Bland de cirka 200 kända medfödda immunbristerna finns B-cellsfel som påverkar immunsystemets förmåga att bilda antikroppar, samt T-cellsrubbningar som ataxi-telangiektasi och hyperimmunoglobulinemi E-syndrom.
De sekundära, det vill säga förvärvade, immunbristerna orsakas däremot av yttre faktorer, exempelvis läkemedel, andra sjukdomar eller avstötning av transplanterade organ. Den mest kända störningen är hiv, som kan leda till förvärvat immunbristsyndrom – aids.
Vid födseln fungerar det nyfödda barnets immunsystem, men inte fullt ut. Det medföda immunförsvaret mognar successivt, och kroppen blir allt skickligare på att försvara sig mot antigener och främmande ämnen. Detta kallas adaptiv immunitet, vilket innebär att kroppen lär sig identifiera och minnas de antigener den kommer i kontakt med.
Immunsystemet åstadkommer detta på två sätt – genom cellmedierad och genom humoral immunitet. De vita blodkropparna spelar här en central roll: de kan passera genom kärlväggar och snabbt ta sig till platsen för en skada eller infektion, vilket gör dem till grunden i allt försvar mot smitta.
När immunsystemet inte fungerar som det ska blir infektioner vanligare, allvarligare och svårare att behandla. Skador läker inte heller lika snabbt som hos en person med friskt immunförsvar. En långvarig försämrad immunfunktion kan i sin tur öppna dörren för andra och mer allvarliga hälsoproblem. Kort sagt: när de vita blodkropparna är försvagade är hela kroppens försvar komprometterat.
Symtomen på immunbristsjukdomar börjar ofta med återkommande och långvariga luftvägsinfektioner. Därefter följer ofta bakteriella infektioner med halsont, förkylningar och allvarligare luftvägsbesvär som lunginflammation. Infektioner i mun, öron, svalg och hud kan också uppträda och bli svårbehandlade.
Att ofta förkyler sig betyder dock inte automatiskt att immunförsvaret är nedsatt – det krävs en läkarundersökning för att kunna bedöma enskilda fall korrekt.
Ärftliga immunbristsjukdomar går inte att förebygga, men det finns flera sätt att skydda sig mot förvärvade immunsjukdomar. Personer med diabetes bör hålla noga koll på sina blodsockernivåer, eftersom ett stabilt blodsocker bidrar till friska vita blodkroppar. Skyddat samlag och att undvika intravenös droganvändning är de viktigaste skyddsåtgärderna mot hivinfektion. Var också försiktig vid kontakt med blod och kroppsvätskor, särskilt utan handskar eller vid öppna sår.
Vilken typ av störning man har spelar också roll. Är immunsystemet antikroppsbristande är det klokt att dricka endast flaskvatten och undvika kontakt med personer som har infektioner. Undvik dessutom en kost rik på fett och processade livsmedel. Ge immunsystemet viktiga näringsämnen som A-, C- och E-vitamin – där C-vitamin är allra viktigast – samt zink för att stärka kroppens försvarsrespons.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online