B-lymfocyter (B-celler) är arkitekterna bakom humoral immunitet, omvandlas från naiva precursorkeller till antikroppssekreterande plasmaceller och långlivade minnesceller.
Antikroppsgenerering: Steg för steg
- Utveckling: HSC i benmärg → pro-B → pre-B → omogen B (IgM+) → övergångsstadium → mogna naiva B-celler (IgM+IgD+). Central tolerans raderar starkt självreaktiva kloner.
- Aktivering: I sekundära lymfoida organ (lymfkörtlar, milt), binder BCR nativt antigen. T-beroende antigen (proteiner) kräver CD40-CD40L + cytokiner från Tfh-celler. T-oberoende antigen (polisackarider, LPS) korslankar BCR utförligt, utlöser begränsat IgM-svar.
- Germinativ centrumsreaktion (TD): Aktiverade B-celler prolifererar (klonala expansion), genomgår somatisk hypermutation (affinitetsmognad) och klassväxling (IgM → IgG, IgA, IgE). Högaffinitets kloner selekteras.
- Differentiering: Plasmaceller (kortlivade i lymfoida organ, långlivade i benmärg) utsöndrar ~10⁴ antikroppar/sek. Minnes-B-celler kvarstår i decennier, möjliggör snabba, högaffinitets sekundära svar.
- Antikropps-funktioner: Neutralisering, opsonisering, komplementaktivering (klassisk), ADCC, agglutination.
Klinisk relevans
- Immunbrister (XLA, CVID, Hyper-IgM) → återkommande infektioner.
- Autoimmunitet (självreaktiva B-celler, autoantikroppar).
- B-cellsmalignitet (CLL, DLBCL, myelom).
- Terapi inriktning: anti-CD20 (rituximab), BTK-hämmare, CAR-T.
Elegansen av klonalt urval och affinitetsmognad ligger till grund för vaccinseffektivitet och immunologiskt minne.
