
Klebsiellainfektioner orsakas av bakterier inom släktet Klebsiella, där Klebsiella pneumoniae är den mest betydelsefulla arten. Denna bakterie har utvecklat resistens mot många antibiotika och kan dessutom överföra denna resistens till andra bakteriearter, vilket gör den till ett allvarligt problem inom sjukvården.
Klebsiella är vanligt förekommande på sjukhus och orsakar framför allt lunginflammation samt urinvägsinfektioner hos patienter med urinkateter. Bakterien drabbar också oftare personer med underliggande sjukdomar som alkoholism, kronisk lungsjukdom och diabetes.
Behandlingen styrs av var i kroppen infektionen sitter, patientens eventuella allergier samt bakteriens resistensmönster. Nedan följer de viktigaste principerna steg för steg.
Antibiotikabehandlingen vid klebsiellainfektioner beror på vilket organsystem som är drabbat. Den initiala terapin är i regel empirisk, och det specifika läkemedlet väljs utifrån lokala känslighetsdata.
Läkemedel med hög inneboende aktivitet omfattar aminoglykosider, karbapenemer, cefalosporiner och kinoloner. Andra alternativ som används inkluderar ampicillin/sulbaktam, ceftazidim, cefepim, ertapenem, gatifloxacin, levofloxacin, meropenem, moxifloxacin, norfloxacin, piperacillin/tazobaktam samt tikarcillin/klavulansyra.
Använd aztreonam eller kinoloner om patienten är allergisk mot betalaktamantibiotika. Kinoloner är också ett effektivt alternativ för patienter som inte tål karbapenemer.
Patienter med svåra klebsiellainfektioner får ofta kombinationsbehandling med aminoglykosider i 2–3 dagar. När känsligheten har bekräftats byts behandlingen till ett bredspektrumcefalosporin. Vid stammar som producerar utvidgat spektrum betalaktamas (ESBL) används karbapenemer.
Lunginflammation orsakad av Klebsiella pneumoniae behandlas med tredje generationens cefalosporiner eller kinoloner. Komplikationer som empyem, lungabscesser och lunggangrän kan dessutom kräva kirurgisk behandling.
Vid enkla urinvägsinfektioner med känsliga stammar ges oral antibiotika i tre dagar, med undantag för ampicillin. Mer komplicerade fall kan kräva orala kinoloner, intravenösa aminoglykosider, aztreonam, imipenem, tredje generationens cefalosporiner eller piperacillin/tazobaktam.
Eftersom Klebsiella-bakterier i ökande grad utvecklar antibiotikaresistens är det avgörande att behandlingen alltid leds av läkare och anpassas efter mikrobiologiska odlingar och känslighetsprövningar. Kontakta alltid vården vid misstanke om infektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online