Ileum – det terminala segmentet av tunntarmen – är ett högspecialiserat upptagnings- och immunologiskt organ. Dess unika transportörer och lymfoida vävnad gör det oumbärligt för näringsräddning och tarmimmunitet.
Viktiga upptagningsfunktioner
- Vatten och elektrolyter: Aktiv Na⁺-transport via Na⁺/K⁺-ATPas skapar en osmotisk gradient för vattenåterupptag; Cl⁻, K⁺, och HCO₃⁻ följer passivt eller via co-transportörer.
- Gallsaltåtervinning: Den apikala natriumberoende gallsyratransportören (ASBT) återupptar ~95% av konjugerade gallsyror för enterohepatisk cirkulation – avgörande för fettmatsmältning och kolesterolhomeostas.
- Vitamin B12-upptag: Intrinsic factor–B12-komplexet binder till cubilin/amnionless-receptorer på distala ileala enterocyter – den enda platsen för B12-upptag.
Slemhinnans immunitet
Peyers plackar och tarmassocierat lymfoid vävnad (GALT) proverar luminala antigen, inducerar sekretorisk IgA, och upprätthåller oral tolerans – förhindrar ofördelaktiga immunreaktioner mot mat och kommensaler.
Kliniska konsekvenser av ileumförlust eller sjukdom
- Gallsyradiaré: Oupptagna gallsyror når kolon → sekretorisk vattnig diaré.
- Vitamin B12-brist: Makrocytär anemi, neuropati, kognitiva förändringar.
- Elektrolytutläckning: Magnesium, kalium, och zinkförluster.
- Oxalatnephrolitias: Fettmalabsorption binder kalcium, lämnar fritt oxalat för kolonial upptag.
Vanliga orsaker
- Crohns sjukdom (predilektion för terminalt ileum)
- Kirurgisk resektion (t.ex. för stenosar, lymfom)
- Strålenterit
- Infektioner (TB, Yersinia)
Tidig igenkänning och riktad ersättning (B12-injektioner, gallsyrasekvesterare, elektrolytövervakning) mildrar långsiktiga sekler.
