Tunntarmen (duodenum, jejunum, ileum) är primär plats för näringsämnen, vätska och elektrolyter upptag. Dess förlust — kirurgisk resektion (korttarmssyndrom) eller medfödd atresi — är livshotande utan avancerat stöd.
Konsekvenser av frånvaro
- Malabsorption: Kolhydrater, proteiner, fett, vitaminer (A,D,E,K,B12), mineraler → malnutrition, viktminskning, ödem, bristsyndrom.
- Vätske/elektrolytförlust: 7–9 L/dag går in i tunntarmen; ~1–2 L utsöndras normalt. Utan upptag → högutput stomi/diarré → dehydrering, hypokaliemi, metabolisk acidos.
- Gallsyramalabsorption: Ileal förlust → gallsyror når kolonen → sekretorisk diarré + fettmalabsorption (steatorré).
- Oxalatuptag: Obundet kalcium → ↑ fritt oxalat → hyperoxaluri → njurstenar.
- Förlust av hormonella signaler: GLP-1, PYY, CCK, GIP — påverkar glukos, aptit, gallblåsa, motilitet.
Överlevnad och anpassning
Korttarmssyndrom (SBS) definieras som <200 cm kvarvarande tunntarm (vuxen) eller <25% förväntad längd (spädbarn).
- Intestinal anpassning: Villi-hyperplasi, krypt-hyperplasi, saktad transittid, ↑ upptagskapacitet — toppas vid 1–2 år.
- Parenteral nutrition (PN): Livlina initialt; avtränas vid anpassning.
- Enteral nutrition: Kontinuerlig dropp → stimulerar anpassning.
- Farmakologisk: Teduglutid (GLP-2 analog) ↑ anpassning; loperamid, gallsyrabindare, PPI.
- Kirurgisk: STEP (seriell transvers enteroplasti), Bianchi, transplant (sista utväg).
Resultat
Med multidisciplinära intestinal rehabiliteringscentra: 5-års överlevnad >80% (spädbarn), >70% (vuxna). PN-oberoende uppnåeligt för många. Livskvalitet förbättras över åren.
Frånvaro av tunntarmen är överlevbar enbart med specialiserad, långsiktig hantering.
