Det totala kolesterolet består av flera olika typer av fettämnen i blodet: HDL (high-density lipoprotein), LDL (low-density lipoprotein) samt VLDL (very-low-density lipoprotein). Att förstå skillnaden mellan dessa är avgörande för att kunna tolka ett blodprov och bedöma risken för hjärt- och kärlsjukdom.
HDL kallas ofta för "det goda kolesterolet" eftersom lipoproteinet transporterar bort kolesterol från kärlväggarna och tillbaka till levern. Där kan kroppen sedan bryta ner och göra sig av med överskottskolesterolet. På så sätt fungerar HDL som en skyddande mekanism mot åderförkalkning.
Enligt American Heart Association ger ett HDL-värde på 60 mg/dl eller högre ett visst skydd mot hjärtsjukdom. Män med HDL under 40 mg/dl och kvinnor under 50 mg/dl anses däremot löpa förhöjd risk att drabbas.
LDL benämns som "det onda kolesterolet" eftersom partiklarna cirkulerar i blodet och kan långsamt ansamlas i artärernas väggar. Med tiden kan dessa avlagringar begränsa blodflödet till hjärtat och hjärnan, vilket ökar risken för bland annat kärlkramp och stroke.
Enligt American Heart Association är ett optimalt LDL-värde under 100 mg/dl. Nivåer mellan 160 och 189 mg/dl betraktas som höga, medan värden över 190 mg/dl klassas som mycket höga och ofta kräver medicinsk uppföljning.
VLDL spelar också en viktig roll i kroppens fettmetabolism, men nivån går inte att mäta direkt med ett vanligt blodprov. Eftersom VLDL innehåller mycket triglycerider uppskattar läkaren i stället värdet utifrån andelen triglycerider i blodet. Enligt Mayo Clinic ligger normalvärdet för VLDL-kolesterol mellan 5 och 40 mg/dl.
Enligt Harvard Family Health Guide utgör LDL 60–70 procent av det totala kolesterolet, VLDL 10–15 procent och HDL 20–30 procent. Det innebär att LDL är den största beståndsdelen – vilket förklarar varför just detta värde har störst betydelse vid läkarens riskbedömning av hjärt- och kärlsjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online