En talflytstörning är en typ av talproblem där den vanligaste formen är stamning. Stamning kännetecknas av återkommande avbrott i talets jämnhet och drabbar oftast mycket små barn. Klumpigt tal är en annan, betydligt ovanligare typ av talflytstörning som innebär att personen talar för snabbt, gör märkliga pauser och ofta är svårförståelig.
De flesta barn i förskoleåldern får flytproblem någon gång, vanligtvis under några månaders tid. Detta är en helt normal del av språkutvecklingen, som inträffar när barnet börjar formulera mer komplexa påståenden och frågor. Barnet kan upprepa ord, fraser eller första delen av ett ord flera gånger medan det försöker bygga upp en mening.
Stamning skiljer sig från dessa normala flytproblem genom att avbrotten i talet är ovanligt många och varar längre. Barnet har svårt att frambringa ljud och kan upprepa första ljudet i ett ord flera gånger. När barnet fastnar i ett sådant talavbrott kan det bli upprört och börja undvika vissa ord som brukar ställa till problem. Ett typiskt drag är att stamningen ofta försvinner helt när barnet sjunger, läser högt eller talar i samklang med andra – till exempel när det reciterar en dikt i skolan eller ber i kyrkan.
Barn som genomgår stamningsperioder kan se ut som om de försöker tala utan att något ljud kommer ut. De kan också visa ansträngning och frustration när de har svårt att tala, exempelvis genom att röra på armarna eller öppna ögonen vida. Sådana kroppsliga reaktioner ingår inte i bilden hos barn som endast har normala flytproblem under språkutvecklingen.
Enligt amerikanska National Institute on Deafness and Other Communication Disorders (NIDCD) uppstår stamning oftast när barn är mellan 2 och 5 år gamla, och cirka 5 procent av alla barn stammar åtminstone under en kortare period. De flesta barn växer ifrån sin stamning, och de som har mer uttalade eller bestående problem kan oftast få hjälp genom att träffa en logoped. Stamning är dubbelt så vanligt bland pojkar som bland flickor, och bland äldre pojkar är risken upp till fyra gånger högre än hos flickor. I vuxen ålder har bara omkring 1 procent av befolkningen kvarvarande problem med stamning.
Den vanligaste formen av stamning är utvecklingsrelaterad och förekommer hos små barn som håller på att lära sig talfärdigheter. Neurogen stamning kan däremot uppstå efter en hjärnskada, till exempel huvudtrauma eller stroke, och kan ofta förbättras eller helt lösas genom logopedisk behandling. Psykogen talsvikt uppstår när stamningen har en psykologisk komponent – till exempel när ett barn bara stammar när det talar inför en grupp människor.
Forskarna har ännu inte fastställt någon säker orsak till den ovanliga talflytstörning som kallas klumpigt tal. Personer med denna störning talar för snabbt, hoppar ihop ord med varandra och kan vara svåra att förstå. De reviderar ofta det de just sagt och använder många utfyllnadsord och interjektioner, som "öh". Till skillnad från vid stamning visar de vanligtvis inga kroppsliga ansträngningstecken, men störningen kan förekomma samtidigt med stamning. Klumpigt tal kan också uppträda i kombination med dyslexi. Många personer med klumpigt tal är helt omedvetna om hur omfattande deras talsvårigheter är, och får ofta först veta om det av vänner eller familj.
Om ett barns talsvårigheter kvarstår i mer än sex månader, förvärras över tid eller leder till att barnet blir frustrerat eller undviker att tala, är det klokt att kontakta en logoped. En tidig utredning och insats ökar chanserna till ett gott resultat, oavsett om det handlar om stamning eller klumpigt tal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online