Ökad produktion: Vid RA finns en ökad produktion av IL-6 av olika celler i de drabbade lederna, inklusive synovialfibroblaster, makrofager, T-celler och B-celler.
Synovial inflammation: IL-6 är en stor bidragande orsak till den synoviala inflammationen som är karakteristisk för RA. Det främjar tillväxt och aktivering av synovialfibroblaster, vilket leder till produktion av andra pro-inflammatoriska cytokiner, kemokiner och matrismetalloproteinaser (MMP) som bidrar till ledförstöring.
Stimulering av osteoklaster: IL-6 stimulerar differentieringen och aktiveringen av osteoklaster, celler som ansvarar för benresorption. Detta kan leda till benerosion och ledskador som observeras vid RA.
Systemiska effekter: IL-6 har också systemiska effekter vid RA. Det kan bidra till utvecklingen av anemi, trötthet och kakexi, som vanligtvis är förknippade med sjukdomen.
Diagnostisk och prognostisk markör: Förhöjda nivåer av IL-6 i ledvätskan eller serumet hos RA-patienter kan användas som en diagnostisk och prognostisk markör. Högre IL-6-nivåer är ofta förknippade med svårare sjukdomsaktivitet och ledförstöring.
Terapeutiskt mål: Med tanke på dess avgörande roll i den inflammatoriska processen av RA, har IL-6 blivit ett viktigt terapeutiskt mål. Flera läkemedel som hämmar IL-6-signalering, såsom tocilizumab (Actemra) och sarilumab (Kevzara), har utvecklats och används vid behandling av RA för att minska inflammation och förbättra ledfunktionen.
Sammantaget är IL-6 en nyckelmediator för inflammation och ledförstörelse vid RA, och dess uttryck är nära förknippat med sjukdomsaktivitet och svårighetsgrad. Att rikta in sig på IL-6 med biologiska terapier har visat betydande fördelar för att hantera symtomen och progressionen av RA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online