Kalcium spelar en avgörande roll för att upprätthålla benstyrka och bentäthet. Sjukdomar som påverkar immunsystemet, såsom Crohns sjukdom, kan leda till sämre upptag av viktiga mineraler som kalcium. När mag-tarmkanalen är inflammerad – vilket sker när immunsystemet försöker bekämpa inkräktande mikroorganismer – kan vitaminer och mineraler inte tas upp och utnyttjas ordentligt av kroppen.
Crohns sjukdom drabbar mag-tarmkanalen och räknas till de inflammatoriska tarmsjukdomarna (IBD). Vid Crohns föreligger en inflammation i tunntarmen, som är kroppens viktigaste plats för matsmältningen. I tunntarmen blandas matsmältningsvätskor från levern och bukspottkörteln med maten, vilket bryter ner den till små molekyler. Näringsämnena kan därefter tas upp genom tunntarmens yta och transporteras ut i kroppen via blodet. När tunntarmen är inflamerad tas dessa näringsämnen inte upp alls, eller endast delvis, vilket kan leda till näringsbrister eller undernäring.
Graden av nedsatt funktion och inflammation i tunntarmen påverkar hur vitaminer och mineraler tas upp. Var sjukdomen sitter spelar också roll, eftersom olika näringsämnen absorberas i olika delar av tarmen. Kalciumbrist är vanligt hos patienter med Crohns sjukdom på grund av flera samverkande faktorer. Symtomen på laktosintolerans liknar ofta dem vid Crohns sjukdom, varför många helt undviker mejeriprodukter. För de som trots allt konsumerar mejerivaror kan kalciet ändå inte tas upp ordentligt på grund av sjukdomen. Dessutom påverkar läkemedel som ofta används mot Crohns, exempelvis prednisolon och andra kortikosteroider, benhälsan negativt genom att bromsa bildningen av ny benvävnad och påskynda nedbrytningen av gammal.
Parenteral näring (PN), det vill säga näring som ges intravenöst, används oftast som sista utväg vid svår undernäring och kan övervägas för att korrigera allvarliga näringsbrister. PN ges via en kateter i ett större blodkärl. Parenteral näring används inte rutinmässigt hos patienter med fungerande mag-tarmkanal, eftersom det kan orsaka ytterligare komplikationer genom att hindra magsäcken från att arbeta normalt och bevara sin struktur. För patienter som behöver tarmvila för att den inflammerade delen ska kunna läka kan dock PN vara det enda sättet att tillgodose näringsbehovet. För patienter med Crohns sjukdom kan detta bli aktuellt i extrema situationer.
När PN ges måste lösningen anpassas efter den enskilda patientens behov. Flera faktorer, såsom ålder, vikt och grad av brist, påverkar mängden kalorier, protein, vitaminer och mineraler i lösningen. Enligt Merck Manual är det grundläggande vuxenbehovet av kalcium via PN 15 milliekvivalenter (mEq). Kalciumtillskott mäts vanligen i milligram när de tas via munnen, och 15 mEq motsvarar cirka 300 mg. När kalcium ges parenteralt tas det upp direkt i blodet, vilket innebär att en mindre mängd behövs. Det parenterala kalciumbehovet motsvarar även den rekommenderade dosen vid hypokalsemi (låga kalciumvärden).
Särskild aktsamhet bör iakttas för att undvika skadliga interaktioner mellan näringsämnen som kan påverka deras effekt. Ett magnesiumunderskott kan till exempel leda till negativa balanser av natrium, kalium och kalcium i kroppen.
Det finns ingen specifik diet eller kostplan som passar alla personer med Crohns sjukdom, därför måste alla rekommendationer anpassas individuellt. Sjukdomen förändras över tid, och perioder med ökad inflammation kan kräva striktare kostrestriktioner. Grundläggande kostråd är att undvika livsmedel som orsakar matsmältningsproblem, såsom gasbildning, uppblåsthet, krampar och diarré. Personer med Crohns bör också se till att dricka tillräckligt med vätska för att undvika uttorkning.
Antiinflammatoriska läkemedel, såsom kortikosteroider, är ofta första steget i behandlingen, ofta i kombination med immunsuppressiva läkemedel som Remicade (infliximab). Antibiotika och antidiarrémedel kan också användas vid behov. Vanliga vitamin- och mineraltillskott inkluderar kalcium och D-vitamin, B12-vitamin, järn, kalium samt magnesium.
Kalciumbrist är ett vanligt problem vid Crohns sjukdom, beroende på nedsatt tarmupptag, undvikande av mejeriprodukter samt biverkningar av läkemedel som kortison. I de flesta fall kan bristen förebyggas genom anpassad kost och tillskott, men vid svår undernäring eller behov av tarmvila kan parenteral näring med individanpassade kalciumdoser bli nödvändig. Regelbunden uppföljning hos läkare och dietist är avgörande för att anpassa behandlingen efter sjukdomens förlopp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online