Tjocktarmen (kolon) är cirka 1,5 meter lång och består av flera sammanhängande avsnitt: den stigande delen (colon ascendens), den tvärgående delen (colon transversum), den fallande delen (colon descendens) och slutligen kolon sigmoideum. Sigmoideum har en karakteristisk S-form och ligger i nedre delen av tjocktarmen, strax ovanför ändtarmen.
Kolon sigmoideum har en viktig uppgift: att transportera avföringen ur kroppen. Det sker genom rytmiska sammandragningar som driver tarminnehållet framåt. Just denna konstanta muskelaktivitet gör att sigmoideum är särskilt utsatt för vissa sjukdomar. Här går vi igenom de vanligaste tillstånden som kan drabba denna del av tarmen, samt deras komplikationer.
Divertiklar är små utbuktningar eller säckliknande fickor som bildas på svaga punkter i tarmväggen. När tarmen drar ihop sig trycks dessa fickor utåt. Med tiden, när divertiklarna blir allt fler, kan kolon sigmoideum bli förtjockad och förträngd. Detta påverkar avföringen, som kan bli antingen lösare och vattnigare eller hårdare än normalt.
Om en divertikel brister kan ett allvarligt tillstånd kallat peritonit (bukhinneinflammation) utvecklas. Enligt Mayo Clinic kan en brusten divertikel spilla tarminnehåll ut i bukhålan, vilket leder till att bukhinnan blir inflammerad.
Andra möjliga komplikationer inkluderar:
Ulcerös kolit är en kronisk sjukdom som drabbar matsmältningssystemet och kan angripa flera olika delar av tjocktarmen. Sjukdomen orsakar inflammation och sår (ulcerationer) i tarmväggen. När såren blöder kan de även producera var och sleim. Eftersom tarmen då försöker göra sig av med innehållet kontinuerligt uppstår frekventa diarréer, som ibland kan vara blodiga, tillsammans med kraftiga magkrampar.
Enligt Merck är blödning en av de vanligaste komplikationerna vid ulcerös kolit, och kraftig blödning kan leda till anemi (blodbrist). Andra komplikationer kan vara:
Ett allvarligt tillstånd som kan utvecklas är toxisk kolit (toxisk megakolon), som uppstår när tarmens rörelser helt upphör. Tarminnehållet kan då inte transporteras vidare, och tjocktarmen förlorar sin muskeltonus och expanderar. Detta kan leda till svåra infektioner, och det finns även dokumenterade fall där patienter med ulcerös kolit har utvecklat tjocktarmscancer.
Enligt Society for Surgery of the Alimentary Tract förekommer polyper i tjocktarmen hos mer än 30 procent av alla personer över 60 års ålder. Kolonpolyper har dessutom kopplats till kolorektal cancer, som är den näst vanligaste dödsorsaken bland cancerformer i USA.
Den polyptyp som medför störst problem är adenomatösa polyper. Dessa kan uppträda som endast några få polyper i tjocktarmen, men vid det ärftliga tillståndet familjär adenomatös polypos (FAP) kan hundratals till tusentals polyper utvecklas i tjocktarmen. Regelbundna kontroller och tidig upptäckt är därför avgörande för att minska risken för allvarliga komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online