Är matsmältningssystemet anpassat för att utvinna näring ur jord? Fakta om jordätning

Matsmältningssystemet är inte specifikt anpassat för att utvinna små mängder näring ur stora mängder intagen jord. Dess huvuduppgift är att bryta ned föda till näringsämnen som kroppen kan ta upp via tarmen och använda som energi och byggmaterial.

Jord består framför allt av mineralpartiklar – sand, lera och slam – som människans matsmältning saknar enzymer och tarmflora för att kunna bryta ned eller utvinna energi från. Till skillnad från vissa djur med specialiserade mag- och tarmsystem kan vi alltså inte tillgodogöra oss sådana material.

Vad händer när jord äts?

I mycket små mängder är jord ofta ofarligt, men regelbunden eller stor konsumtion kan orsaka flera problem:

• Tarmblockering: Stora mängder jord kan klumpa ihop sig och skapa stopp i mag–tarmkanalen.
• Näringsbrist: Jord kan binda järn, zink och andra mineraler, vilket gör att kroppen får svårt att ta upp dem från den egentliga födan.
• Infektioner och parasiter: Jord kan innehålla bakterier som E. coli samt parasitägg, exempelvis rundmask och toxoplasma.
• Förstoppning: Lerrik jord är särskilt känt för att ge hård avföring och magbesvär.

Varför äter vissa människor jord?

Jordätning, även kallat geofagi, förekommer hos både människor och djur. Hos människor kopplas det ibland till tillståndet pica, ett starkt begär efter icke-näringsrika substanser, som kan ses vid järnbrist eller under graviditet. Även om jord i vissa traditionella kulturer har använts som kalk- eller mineraltillskott, är detta inget matsmältningssystemet är utformat för – och riskerna överväger i regel de möjliga fördelarna.

Sammanfattning

Matsmältningssystemets funktion är att bearbeta riktig föda, inte att filtrera ut näring ur jord. Upprepade begär att äta jord bör tas på allvar och diskuteras med vården, eftersom det kan tyda på näringsbrist eller ett annat underliggande tillstånd.