Ulcerös kolit är en kronisk tarmsjukdom som drabbar slemhinnan i tjocktarmen och ändtarmen. Sjukdomen orsakar inflammation och sår som kan blöda och innehålla var. Inflammationen gör att tjocktarmen tömmer sig snabbare än normalt, vilket leder till diarré. Det finns idag ingen botande behandling för ulcerös kolit, men flera terapier kan effektivt lindra symtomen och ge en god livskvalitet. För att ställa en säker diagnos krävs dock ett antal undersökningar.
Blodprover tas bland annat för att utesluta infektioner eller anemi (blodbrist). Blodprovet kan också analyseras för vissa antikroppar, vilket hjälper läkaren att avgöra vilken typ av inflammatorisk sjukdom du har – även om resultaten inte ensamma kan bekräfta diagnosen slutgiltigt.
Ett avföringsprov används för att utesluta besvär orsakade av bakterier eller virus. Provet kan även visa vita blodkroppar, vilket tyder på en inflammatorisk tarmsjukdom.
Vid en koloskopi för läkaren in ett långt, böjligt instrument med ljus och kamera i spetsen – en så kallad endoskop – via ändtarmen upp i tjocktarmen. Instrumentet är kopplat till en dator och skärm, vilket gör att läkaren kan upptäcka inflammation, sår och blödningar i tarmväggen. Under undersökningen kan läkaren även ta vävnadsprov från tarmens slemhinna för mikroskopisk analys. Ett sådant biopsiresultat kan ofta bekräfta diagnosen.
Ett bariumkontrastlavemang utförs vanligtvis när en koloskopi inte är möjlig. Vid denna undersökning förs ett kontrastmedel in i tjocktarmen genom ett lavemang. Bariumet gör att tjocktarmen, ändtarmen och en del av tunntarmen syns tydligt på röntgenbilder. Läkaren kan då bedöma tarmens tillstånd och upptäcka förändringar.
En röntgenundersökning kan avslöja eventuella perforeringar, det vill säga hål eller sprickor, i tarmväggen. En datortomografi (CT) av buken och bäckenet ger läkaren viktig information om misstanke finns om inflammation i tunntarmen, vilket snarare tyder på Crohns sjukdom än ulcerös kolit.
Läkemedelsbehandling är normalt den första behandlingslinjen vid ulcerös kolit. Sulfasalazin (Azulfidine) minskar inflammationen och lindrar symtomen, men kan ge biverkningar som illamående, kräkningar, diarré och huvudvärk. Om du är allergisk mot sulfapreparat ska du inte använda detta läkemedel.
Mesalazinpreparat som Asacol, Rowasa och Dipentum finns både som tabletter och lavemang, beroende på vilken del av tjocktarmen som är inflammerad. Dessa läkemedel har färre biverkningar än sulfasalazin och kan användas var för sig eller i kombination med varandra – till exempel tabletter tillsammans med lavemang.
Vid måttlig till svår kolit kan kortikosteroider användas för att snabbt dämpa inflammationen. På grund av allvarliga biverkningar används dessa läkemedel dock endast under kort tid.
Om andra behandlingar inte ger tillräcklig effekt kan kirurgi bli ett alternativ. Operationen innebär att hela tjocktarmen måste tas bort, varefter patienten får en stomipåse för uppsamling av avföring. Ingreppet är omfattande, och många patienter känner tvekan inför detta alternativ. Tillsammans med din läkare kan du hitta den behandling som passar dig bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online