Proteindigestion börjar i magen, men upptaget sker nästan uteslutande i tunntarmen – specifikt duodenum och jejunum. Maskineriet är mikroskopiskt men mäktigt.
Den absorptiva ytan
- Villi: Fingerliknande projektioner (0,5–1 mm) som täcker slemhinnan.
- Mikrovilli (borstkant): Apikala membranveck på varje enterocyt → 600× ytförstoring.
- Total yta: ~250 m² (tennisbana).
Från protein till portalblod
- Maginfas: Pepsin klyver proteiner → stora peptider.
- Pankreatisk fas (duodenum): Trypsin, chymotrypsin, karboxypeptidaser → oligopeptider (2–8 aa) + fria aminoyror.
- Borstkantspeptidaser: Aminopeptidaser, dipeptidaser → di/tripeptider + fria AA.
- Transport in i enterocyt:
- PepT1 (H⁺/peptid cotransportör): Di/tripeptider (hög kapacitet, låg affinitet).
- AA-transportörer (B⁰, b⁰,+, y⁺L, etc.): Fria aminoyror (Na⁺-beroende).
- Intracellulär hydrolyser: Cytosoliska peptidaser → fria AA.
- Basolateral avgang: Faciliterad diffusion → portal ven → lever.
Kliniska pärlor
- Di/tripeptider absorberas snabbare än fria AA (PepT1 > AA-transportörer).
- Hartnup-sjukdom: B⁰-transportördefekt → neutral AA-malabsorption → pellagra-liknande utslag.
- Cystinuri: b⁰,+ (dibasisk AA) defekt → cystinstenar.
- Kort tarm, celiaki, Crohn → villiatrofi → proteinförlusttarm.
Proteinupptag är effektivt, redundanta och strikt reglerade. Tunntarmen absorberar inte bara – den väljer, hydrolysar och portar varje aminoyra.
