
En av de första sakerna många lägger märke till vid en dissektion av en fostergris är att magen ofta ser tom ut. Det kan kännas förvånande, men förklaringen är enkel: fostergrisar, precis som mänskliga foster, varken äter eller dricker under utvecklingen i livmodern.
I stället förs alla nödvändiga näringsämnen från moderns blodström till fostret via navelsträngen och moderkakan. Syre, glukos, aminosyror, vitaminer och mineraler passerar direkt över i fostrets blod, medan avfallsprodukter samtidigt transporteras tillbaka till modern, som gör sig av med dem åt båda två.
Eftersom fostret får allt det behöver genom blodet behöver matsmältningssystemet inte arbeta alls före födseln. Magen och tarmarna är fullt utvecklade men helt utan innehåll – därför framstår de som små, slappa och tomma vid en dissektion.
Först efter födseln, när grisen börjar dia, fylls magen med mjölk. Då sätter matsmältningen igång på allvar och magen börjar snabbt utföra sin normala funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online