Svaret är cellandningen. Hjärtats muskelceller behöver syre och glukos för att generera ATP (adenosintrifosfat) genom cellulär respiration – den process där cellen omvandlar den kemiska energi som finns lagrad i glukos till en energiform som cellerna kan använda för att driva sina livsviktiga funktioner.
I cellandningen bryts glukos ned tillsammans med syre till koldioxid och vatten. Reaktionen sker huvudsakligen i cellernas mitokondrier och frigör energi som lagras i form av ATP. Eftersom processen kräver syre kallas den aerob cellandning, och den ger betydligt mer energi än den anaeroba (syrefria) metabolismen.
För hjärtmuskeln är cellandningen avgörande. Hjärtat vilar aldrig utan slår kontinuerligt under hela organismens liv – cirka 100 000 slag per dag – och varje sammandragning drivs av ATP. Hjärtmuskelcellerna innehåller därför ovanligt många mitokondrier och är helt beroende av en jämn och stabil syretillförsel via blodet.
Om syretillförseln störs, exempelvis vid en blodpropp i kransartärerna, kan hjärtmuskelcellerna inte längre bilda tillräckligt med ATP. Detta leder snabbt till syrebrist, nedsatt pumpfunktion och i värsta fall celldöd – ett tillstånd som vi känner igen som hjärtinfarkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online