
En penniform muskel kännetecknas av att dess muskelfibrer ligger diagonalt i förhållande till muskelns dragriktning. Detta skiljer sig från parallella muskler, där fibrerna löper längs samma axel som kraften.
Muskelfibrerna fäster vid en central sena och är ordnade i ett mönster som liknar en fjäders barr – därav namnet "penniform". Fibrerna kan antingen stråla ut från en enda sida av senan eller från båda sidor.
Det penniforma arrangemanget gör det möjligt att packa betydligt fler muskelfibrer på en begränsad yta jämfört med en parallell muskel med samma volym. Resultatet är en kraftigt ökad styrka, eftersom fler fibrer kan bidra till sammandragningen.
Nackdelen är att muskeln får något kortare sammandragningsväg och lägre kontraktionshastighet, vilket innebär att penniforma muskler prioriterar kraft framför rörelseutsträckning.
Penniforma muskler finns främst i extremiteterna, där de ansvarar för rörelser såsom flexion (böjning) och extension (sträckning). Exempel är m. gastrocnemius (vadmuskeln), m. rectus femoris (en del av quadriceps) samt m. deltoideus vid axeln – alla starka muskler som gynnas av detta effektiva fiberarrangemang.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online