Missbruk av droger är ett enormt problem i USA. National Institute on Drug Abuse (NIDA) uppskattar att missbruket kostar landet "mer än 484 miljarder dollar per år". Drogmissbruk kopplas till familjeproblem, arbetsrelaterade problem och brottslighet. Enligt NIDA sitter "upp till 60 procent av vuxna i federala fängelser" där på grund av drogrelaterade brott.
Det finns flera former av drogmissbruk. Människor kan bli beroende av illegala droger, receptbelagda läkemedel som inte är utskrivna till dem – eller bådadera. Det finns också ett kemiskt beroende som är kopplat till kroniska smärtor. Detta beroende leder vanligtvis inte till samma problem som illegalt drogbruk. Enligt National Pain Foundation blir de flesta patienter med kronisk smärta fysiskt beroende av receptbelagda smärtlindrande läkemedel, men inte psykiskt beroende. Avsaknaden av psykiskt beroende gör att dessa patienter inte uppvisar det oönskade beteende som kännetecknar användare av illegala droger.
Experimentstadiet är det första steget mot ett kemiskt beroende. Det är här en person provar droger för första gången. Känslan av berusning är ny och kan till och med kännas spännande. Under detta stadium kan personen testa en eller flera typer av droger. Alla som experimenterar med droger utvecklar dock inte ett beroende – vissa provar och bestämmer sig för att de inte gillar känslan. De som däremot upptäcker att de trivs med hur droger får dem att må riskerar att gå vidare till nästa stadier.
Sociala drogbrukare använder bara droger tillsammans med andra människor. De kan uppleva att droger gör sociala interaktioner enklare eller roligare. Sociala brukare tror sällan att deras användning är ett problem. De har ofta en festmentalitet och ser droger som ett verktyg för social njutning vid sammankomster med vänner.
I missbruksstadiet börjar brukaren känna av konsekvenserna av sitt drogande. Användningen kan skapa relationsproblem när vänner eller familj reagerar på irrationellt beteende. I detta skede kan brukaren börja komma sent till jobbet eller helt utebli från arbetet. Juridiska problem kan uppstå vid rattfylleri eller bråk orsakat av drogpåverkan. Ekonomiska problem är också vanliga – brukaren kan spendera mer pengar på droger än vad hen har råd med. Generellt sett inser brukaren inte att hen har ett problem i detta skede. Konsekvenserna avfärdas som dumma misstag, och brukaren känner att hen har kontrollen och kan sluta när som helst.
När en brukare når beroendestadiet är hen en fullfjädrad missbrukare. Hen känner ett starkt fysiskt och psykiskt behov av droger och är beredd att spendera alla sina pengar och göra nästan vad som helst för att bli påverkad. Jobbförluster och sönderfallande relationer är vanliga i detta skede. Den beroende missbrukaren gör saker som hen normalt aldrig skulle göra – droger styr livet. Brukare i beroendestadiet fastnar i en ond cirkel: ju längre de använder droger, desto högre blir toleransen och desto större mängder behövs för att uppnå samma effekt.
En annan typ av kemiskt beroende utvecklas när personer tar receptbelagda läkemedel för medicinska tillstånd. Många narkotiska smärtlindrande läkemedel har hög beroendepotential, vilket placerar patienter i ett moment 22. Tar de inte medicinen får de inte den smärtlindring de behöver för att fungera i vardagen. Tar de den riskerar de att utveckla ett beroende. Ansvarsfull användning kan minska risken, men personer som behöver medicinen långsiktigt utvecklar så småningom tolerans, vilket kräver högre doser för samma effekt.
Medicinrelaterade beroenden leder ofta inte till de destruktiva beteenden som kännetecknar icke-medicinskt beroende. Även om patienter med kronisk smärta kan bli fysiskt beroende av läkemedlen blir de sällan psykiskt beroende.
Ibland måste ett val göras mellan livskvalitet och kemiskt beroende. Det är en svår situation för vården att hantera patienter med kronisk smärta. Läkare strävar efter att hitta en balans som minimerar användningen av receptbelagda läkemedel samtidigt som det medicinska problemet behandlas. Tyvärr har läkares rädsla för beroende hos sina patienter lett till att många med kronisk smärta blivit underbehandlade eller inte behandlats alls. National Pain Foundation genomförde en undersökning om smärtlindring hos patienter med kronisk smärta. Resultatet visade att "mer än 40 procent av respondenterna med måttlig till svår smärta inte fick tillräcklig lindring" av sina läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online